2012 Continental Wine Nirasaki Yamanashi Noveau

Fjolårets Yamanashi Noveau-viner höll hög klass, och det här är inget undantag. Det är gjort på Muscat Bailey A-druvor, och här har det givit en härlig, stor hallonsmak med en precis balanserad sötma och syra. Boqueten är inte så stor men det har en härlig eftersmak där hallonsmaken går över i jordgubbar.
Precis som med de andra vinerna från Yamanashi i fjol har den varma och torra septembermånaden gjort sitt. Det har blivit ett utsökt vin som är perfekt drickbart just nu.

Chateau Honjyo Koshu 2012

Ännu ett av vinerna från fjolårets skörd av Chateau Noveau. Gjort på Koshudruvor, med en stor citrussmak och något som påminner om nytorkat hö. Smaken är mycket rikare än 2010 års Koshuviner.
Det är uppenbarligen så att den varma hösten gjort underverk för att koncentrera och utveckla smaken. Normalt är inte japanska vita viner så lämpliga att lagra men här finns en fruktsyra som komplimenteras av sötma och precis lagom mycket alkohol. Det är lätt att tänka sig att det här vinet skulle kunna utvecklas fantastiskt om det fick ligga ett par år på ekfat. Litet extra garvsyra skulle göra mirakel med vad som redan är ett utmärkt drickbart vin.
Doften är inte så stor men det finns en lång eftersmak an citrus - om man kan tänka sig söta citroner. Det finns andra citrusnyanser också, men inte så framträdande. Pomelo och mikan ligger i bakgrunden.
På det hela taget ett mycket bra vintervin, för det får en att tänka på sommaren.

Lumiere Freres Koshu 2012

Här har vi ännu ett vin i skörden från fjolårets Yamanashi Noveau-evenemang. Lumiere Freres är en av Japans äldsta vinfabrikanter, och deras viner håller alltid hög kvalitet. Här har de använt den inhemska japanska Koshu-varieteten för att göra fjolårets Noveau-vin. Och jag hade rätt i min tidigare förutsägelse: 2012 blir ett av Japans stora vinår. Och Lumieres viner blir bland de största.
Koshu är en druva som i vanliga fall ger trevliga vita citrusdoftande sommarviner, men förmodligen har den rekordvarma och torra sensommaren spelat in, för jämfört med tidigare år är smaken mycket djupare och koncentrerad. Men inte mindre komplex. Jag blir alldeles lycklig när jag tänker på det.
Doften är full av honung. Smaken har ltet grapefrukt och mycket sura äpplen (om ett par år kommer det att vara fantastiskt). Och sötma, precis lagom mycket. Från honungsdoften, den kommer från doften Och vita vinbär. Det finns till och med en liten spritsighet i bakgrunden. Kanske krusbär också.
Det här vinet skulle inte skämmas för sig nånstans, och det är årgång 2012. Från i fjol! Ett år på ekfat skulle göra det här vinet till något som skulle få Bordeauxviner att skämmas.

Kumazaki Wine Hoshi 2010

"Hoshi" betyder stjärna på japanska, och det är tecknet för stjärna man ser på etiketten. Det här vinet var väldigt trevligt, ett gott vitt bordsvin, med litet aningar av äpplen eller kanske snarare nashi, de japanska äppelpäronen, i smaken. Men det är inte för den skull vare sig sött eller smakar äpplen. Det är väl moget och syran balanseras av alkoholen; möjligen har de blandat in litet eklagrat vin men det finns nästan ingen garvsyra i smaken.
En anledning till det kan vara att det är ett isvin, eller i alla fall gjort på frysta druvor (står det på etiketten). Iwate är kallare än Yamanashi och frosten kan komma redan i slutet av oktober, så det stämmer säkert.
Japanska viner är ofta söta, ibland äckelsöta, och jag var beredd att hälla bort det här efter den förra upplevelsen av viner från Kumazaki. Men det här vinet hade de lyckats mycket bättre med - det är förmodligen stjärnan i sortimentet. Kanske det innehåller Pinot Gris, men definitivt Koshu-druvor, den japanska inhemska varieteten som ger fantastiska sommarviner med citrusarom. Det finns litet kaprifol i doften som tyder på det, men det är mycket välbalanserat. Definitivt ett vin att rekommendera till maten, men skall inte sparas särskilt länge.
http://www.kumazakiwine.com

Musee du Vin Blackqueen 2008

Det finns ett antal druvsorter som odlas i Japan som man knappast ser utanför Japan, även om de som regel är amerikanska (de odlas sällan där för seriös vinproduktion). Men japanerna älskar att experimentera, och en del av de experimenten är att göra vin av de här nästan okända druvsorterna. Ofta är det i Yamanashi de odlas, det närmaste man kommer ett riktigt vindistrikt i Japan.
Musee du Vin är inte, som man kunde tro, ett museum. Det är en vintillverkare och en duktig sådan. Ofta tar de sig an litet annorlunda druvor - som här Black Queen. Vinet är från 2008 och har hunnit åldras en hel del på flaskan. Smaken är full av björnbär och mullbär, och eftersmaken som är litet tärv av den kvarvarande garvsyran innehåller lingon och litet päron. Det finns också en liten, liten aning av citrus, apelsin eller pomelo. Doften är blommig men med ett brett spektrum, mer som pion än kaprifol. Synd att jag inte har några flaskor kvar, de hade blivit enormt bra om fem-sex år.

Årets första vin - också från Iwate

Ett helt annat vin än igår - men också från Iwate. Yui från Kumazaki Wine. Smakar precis som lingondricka (man måste se upp när det står "sött" på etiketten på ett japanskt rödvin). Och ändå... Det känns att det är gjort på Merlot. Eftersmaken är bland det bästa jag känt: mättad, full av karaktär. Sviskon och röda vinbär, litet mörk sirap. Litet peppar, eller kanske pepparkakor. En liten aning lakrits. Om bara vinet smakat likadant... Nu får vi ju vara ledsna att vi inte har glöggkryddorna med oss. Något annat duger det inte till.
Och ändå, den här eftersmaken..... Det är nästan värt att dricka eländet bara för den. Undrar om det blir bättre när man dekanterar det?
Uppdatering: Dekantering hjälpte. Men eftersom det här var ett vin med skruvkork fanns det ett ännu bättre sätt att snabba på de naturliga processerna och få fruktsyran, sockret och alkoholen att reagera och skapa smak: skruva på korken och skaka flaskan så det blir skum i den. Öppna flaskan igen. Skaka igen. Syret i luften ger en komplex reaktion som tvingar fram smaken. Om vinmakaren låtit det jäsa en vecka eller bara ett par dar hade han skapat samma reaktion, fast med mer alkohol som kunde ge mer smak nästa år borde de pressa med litet mer av kvistarna så de får fram garvsyran också.
Litet sött fortfarande men vilken oerhörd förbättring! Ja, det kunde inte bli sänre. Men nu kan man verkligen njuta av sviskon med lakrits i eftersmaken.