2012 blir ett utmärkt vinår i Japan

Igår var vi i Yamanashi, det område där man odlar det mesta av Japans vin. Vi hade tillfälle att prova årets skörd, och jag kan lova er - 2012 blir ett vinår att räkna med i Japan!
Vi provade nytt vin på fyra druvor: Cabernet Sauvignon, Koshu, Merlot, och Chardonnay. Visserligen görs det mesta vinet i Japan på den inhemska Muscat Bailey A-varieteten eller den inhemska Koshu-druvan, som inte odlas någon annan stans i världen, men japanerna har de senaste åren planterat mycket europeiska vinstockar ("de senaste åren" betyder "sedan 1960-talet" i vinstockssammanhang). Och åldern märks i smaken - de här vinstockarna har precis nu börjat komma upp i den ålder där deras rötter trängt ner till de lager där de tar smak av terroiren. I Yamanashi, där jorden ursprungligen är vulkanisk, innebär det en tydlig mineralton. Men det märks också i smaken att vinstockarna fick en riktig årsvila under den kalla vintern, men våren kom snabbt och sedan värmen - med lagom mycket regn för att rankorna inte skulle torka, men inte så mycket att vindruvorna möglade. Det har varit varmt, men inte fuktigt för ovanlighetens skull.
Koshu är en druva som inte utmärker sig för sin smakstyrka, men det har en fin mineralton i år. Den tydliga citrussmak som så ofta är närvarande var nästan borta, så det här blir ett sommarvin som man nästan vill dricka med isbitar.
Chardonnay var helt annorlunda. Det odlas inte mycket i Japan men här hade det fått en väldigt kraftig druvsmak, och helt utan de nyanser som ofta kommer från andra länder - den berömda hästsvetten. Om något smakade det mer som rishalm luktar. Det här kommer att bli utmärkta viner, men de kommer inte att gå att lagra så länge, om man inte hittar något med mer syra att blanda dem med. Och när det gäller japanska druvor lär det bli svårt i år.
Det är litet annorlunda med Merlot-viner och framför allt de baserade på Cabernet Sauvignon. Om man lagrar dem på ekfat kommer de att få en fantastisk smak, för de hade precis lagom mycket syra och alkohol - men också litet kvarvarande sötma. Inte så att de på något sätt blir söta, men att dricka färskt japanskt vin gjorda på de här druvorna kändes som att dricka ett kaliforniskt eller italienskt vin som fått ligga på ekfat ett par år. Med andra ord har de redan som färskviner en fantastisk kvalitet, som bara kommer att fördjupas om man lägger dem på ekfat. Gärna nya fat, för de har styrka nog att dra ur garvsyran och göra något stort av den.
Nu är det bara att se fram mot årets Yamanashi Noveau, som brukar inträffa den första helgen i november - "Kulturens Dag". De har inte annonserat den än, men förhoppningsvis kan jag komma dit i år. Jag tror det kommer att bli en extra upplevelse.