Ett vin från Iwate

Den som följt nyheterna under de senaste två åren kan knappast ha undgått att höra talas om Iwate-prefekturen. Tillsammans med grannen i söder, Miyagi, och den nästa södra grannen var de de hårdast drabbade av den stora jordbävninden i mars 2011. Just det, den nästa södra grannen är Fukushima.
Men tack vare att klimatet är betydligt kallare än mellersta Japan går det utmärkt att odla vin. På andra sidan Japan, mot Japanska Sjön, gör man utmärkta viner i Yamagata. Men det här är första gången jag själv dricker ett vin från Iwate. Men äpplena från grannen i norr, Aomori, är världsberömda, så det ligger precis rätt.
Här har man blandat Merlot oc Cabernet Franc och gjort ett alldeles utmärkt vin som kanske kunde fått åldras något år till. Det har litet för mycket garvsyra men är fullt drickbart, litet tunt i smaken och med en framträdande mineralton som japanska viner gärna får. Men det har ändå en väldigt mogen smak, litet åt mullbärshållet. När vinstockarna får bli litet äldre kommer det här att bli en utmärkt vinregion.
Att det dök upp i vår närbelägna livsmedelsaffär kan vi faktiskt tacka jordbävningen för. Efteråt har många företag, som Ito Yokado, en kedja som hör till samma grupp som 7-11, bestämt sig för att ta in varor från norra Japan. Och därför kom det här vinet in i sortiment. Vilket bara är att vara tacksam för.

Yamanashi Noveau 2012: "olifant"

2012 års viner från Yamanashi kommer att slå alla rekord. Det här noveau-vinet är gjort på den inhemska Koshu-varieteten, och följaktligen vitt.
Smaken är väldigt somrig, litet åt grapefrukthållet eller kanske pomelo, med en smörighet som man annars bara tänker på hos chardonnayer. Litet sötare än de flesta citrusfrukter, kanske med någon dragning mot engelsk lemon curd. Det har en liten syra och är uppenbarligen lagrat på ståltankar - men det är fullt tillräckligt.
Det här är ett strålande exempel på hur duktiga de japanska vinmakarna är, och en anledning att de fram till ett frihandelsavtal mellan EU och Japan.

2012 års Yamanashi Noveau

I år, precis som tidigare, presenterade vinbönderna från Yamanashi årets skärd i Hibiya-parken i centrala Tokyo. Det var ett välbesökt evenemang - så välbesökt att jag inte brydde mig om att göra som man ska, nämligen köpa ett provglas och dricka sig genom de olika sorterna.
Eftersom det var 35 olika vingårdar, alla med minst två viner i var (ett vitt, ett rött) köpte jag några olika flaskor från olika ställen, och tänker smaka av dem under de närmaste veckorna.
Två inttessanta saker med årets evenemang var att det fanns många fler viner gjorda av annorlunda druvor än tidigare år. Delaware och Arondiack-druvor framför allt.
Det andra intressanta var att kvaliteten verkade högre än tidigare år. Japanerna har blivit vinkännare och det går inte längre att sälja vin bara för att det är rött och sött. Men det är fortfarande något jag måste prova för att se.

2012 blir ett utmärkt vinår i Japan

Igår var vi i Yamanashi, det område där man odlar det mesta av Japans vin. Vi hade tillfälle att prova årets skörd, och jag kan lova er - 2012 blir ett vinår att räkna med i Japan!
Vi provade nytt vin på fyra druvor: Cabernet Sauvignon, Koshu, Merlot, och Chardonnay. Visserligen görs det mesta vinet i Japan på den inhemska Muscat Bailey A-varieteten eller den inhemska Koshu-druvan, som inte odlas någon annan stans i världen, men japanerna har de senaste åren planterat mycket europeiska vinstockar ("de senaste åren" betyder "sedan 1960-talet" i vinstockssammanhang). Och åldern märks i smaken - de här vinstockarna har precis nu börjat komma upp i den ålder där deras rötter trängt ner till de lager där de tar smak av terroiren. I Yamanashi, där jorden ursprungligen är vulkanisk, innebär det en tydlig mineralton. Men det märks också i smaken att vinstockarna fick en riktig årsvila under den kalla vintern, men våren kom snabbt och sedan värmen - med lagom mycket regn för att rankorna inte skulle torka, men inte så mycket att vindruvorna möglade. Det har varit varmt, men inte fuktigt för ovanlighetens skull.
Koshu är en druva som inte utmärker sig för sin smakstyrka, men det har en fin mineralton i år. Den tydliga citrussmak som så ofta är närvarande var nästan borta, så det här blir ett sommarvin som man nästan vill dricka med isbitar.
Chardonnay var helt annorlunda. Det odlas inte mycket i Japan men här hade det fått en väldigt kraftig druvsmak, och helt utan de nyanser som ofta kommer från andra länder - den berömda hästsvetten. Om något smakade det mer som rishalm luktar. Det här kommer att bli utmärkta viner, men de kommer inte att gå att lagra så länge, om man inte hittar något med mer syra att blanda dem med. Och när det gäller japanska druvor lär det bli svårt i år.
Det är litet annorlunda med Merlot-viner och framför allt de baserade på Cabernet Sauvignon. Om man lagrar dem på ekfat kommer de att få en fantastisk smak, för de hade precis lagom mycket syra och alkohol - men också litet kvarvarande sötma. Inte så att de på något sätt blir söta, men att dricka färskt japanskt vin gjorda på de här druvorna kändes som att dricka ett kaliforniskt eller italienskt vin som fått ligga på ekfat ett par år. Med andra ord har de redan som färskviner en fantastisk kvalitet, som bara kommer att fördjupas om man lägger dem på ekfat. Gärna nya fat, för de har styrka nog att dra ur garvsyran och göra något stort av den.
Nu är det bara att se fram mot årets Yamanashi Noveau, som brukar inträffa den första helgen i november - "Kulturens Dag". De har inte annonserat den än, men förhoppningsvis kan jag komma dit i år. Jag tror det kommer att bli en extra upplevelse.