Ett trevligt vin från Yamagata

Yamagata ligger i nordvästra Japan, inte riktigt längst norrut på Honshu. Eftersom man odlar mycket frukt här, kan man förstå att det är ett bra område att odla vin i. Och det odlar faktiskt intressanta viner.
Det här vinet hittade vi inte i en vinaffär, utan på körsbärsblommefestivalen utanför Yasakunitemplet, där det stod ett par stånd med vintillverkare mitt ibland stånd som sålde korv, yakisoba, och Hello Kitty i spunnet socker. Men det var ett riktigt fynd. Det är ett ekologiskt vin, inga bekämpningsmedel och svavel med andra ord (vilket vi märkte när vi skulle dricka upp det dagen efter - det hade oxiderats något otroligt).
Somrarna i Yamagata är långa och varma, men inte så heta och fuktiga som längre söderut - och med mycket mer sol. Vilket märks i smaken, man känner att det fanns mer socker som kunde jäsa ut. Det kommer upp i 11 % alkohol, vilket inte alls märks i smaken.
Vad som däremot märks är att det innehåller 90 % Muscat Bailey A, och 10 % Black Queen. Och det gör en otrolig skillnad. Där vinerna från Yamanashi får hallon- och björnbärssmak av Muscat Bailey A, så ger inblandningen av Black Queen en mycket mer spännande smak - nästan åt fikonhållet (färska fikon), eller tysk "rote grüze". Djupare och rikare än 100 % Muscat Bailey, hur som helst. Druvorna har nog inte så lätt för sig som in Yamanashi, även om karaktären kanske kommer från de snörika vintrarna snarare än jorden. Och även om det är lagrat (i alla fall en del av tiden) på ekfat finns det ek, men bara en nyans. Det är välbalanserat, men lutar litet åt körsbärshållet, om ni förstår vad jag menar.
Hur som helst, ett fullvärdigt incitament för att leta efter mer viner från Yamagata.
http://www.kinkei.net

Coco Farm Oak Barrel 2006

Vi har alltid haft trevliga upplevelser med Coco Farms viner, trots att de inte ligger i de vanliga vinregionerna i Japan utan i Ibaraki, som är ganska avsides och ungefär 10 mil norr om Tokyo. Eller kanske just därför.
Här är ett annat vin där de lyckats väl. Det här vinet är lagrat på ekfat, och man kanske skulle kunnat vänta sig mycket ek - men inte. Sammetslent på tungan, men fullt av intressanta smaker som har att göra med björnbär, och tobak, och andra liknande saker. Det är ett vin som kanske passar bättre till fågel och gris än nötkött (särskilt om man hittar kött från frigående grisar, som de också föder upp i Ibaraki). Men det har fått så mycket karaktär av att lagras på ekfaten, och sedan har det fått ligga några månader hos oss - och eken har verkligen hunnit gifta in sig i druvsmaken. Ett vin som verkligen kan rekommenderas.
http://www.cocowine.com/

Estate Goichi Kerner 2008

Goichi visade sig ju vara ett väldigt trevligt vinmärke, och Chardonnay är svår att misslyckas med. Men det här var en ännu trevligare bekantskap. Kerner är en tysk/österrikisk druva, och den växer bra i Hokkaido, har vi tidigare kunnat konstatera. Men där blev vinet sött, kanske för att de producerar viner i tysk stil på Hokkaido.
Goichi gör emellertid sina viner i Nagano, och där är klimatet annorlunda - och, tror jag, vinmakarna skickligare. Det här vinet var mycket intressant, inte alls översött (bara precis sådär lagom som är gott i ett vitt vin), men fin fruktsyra och en citrussmak som dök upp varannan gång jag drack - blandat med färsk halm.
Det hade inte hållit att lagra så mycket mer än ett år till, men det kändes bra att dricka nu. Det verkar onekligen som om vi skulle leta efter fler vinmakare i Nagano.
http://www.goichi.co.jp/

Chardonnay Estate Goichi 2007

Chardonnay måste väl vara den druva som har blivit mest känd i världen, och en av dem med mest karaktäristisk doft och smak. Den förnekar sig inte i Japan heller, där den visserligen inte odlas så mycket (den kräver förmodligen ett torrare klimat än vad Japan kan bjuda på), men här får den en intressant lokal brytning.
Det kom fram i det här trevliga vinet, från Hayashi Winery i Nakano. Eftersom Nakano ligger mitt i Japan är det nästan lika torrt som Yamanashi, och Chardonnay verkar trivas. Vinet är inte så kraftigt som andra Chardonnayviner, mer balanserat åt halmhållet - ingen hästsvett. Det finns litet fruktsyra i smaken, men ingen garvsyra att tala om. Någon sötma, men det var ett bra matvin som står sig med det mesta - vi provade till både japansk köttgryta och skaldjur. Och korv, vilket kanske inte är den man man tänker sig till vin, men det gick faktiskt. Lukten är litet kaprifol och mycket hö och halm.
http://www.goichiwine.co.jp/

Tre röda viner med klass

Nu har vi druckit det röda Yamanashi Noveau-vinet också. Tillsammans med två andra viner, för vi passade på att äta Hida-biff när vi hade några vänner på besök. Om ni har hört talas om Kobe-biff, så är det nästan samma sak - fast från frigående djur. Smälter bokstavligen i munnen.
I alla fall: Grace Muscat Bailey A 2009 vintage. Här var det intressant - mycket mer smak än vad vi tidigare sett från Muscat Bailey. Hallon, förvisso (när jag tog första sniffen tänkte jag "urk - hallonsaft") men bara i aromen. I smaken fanns mycket mer, mycket djupare frukt (röda plommon?). På gränsen till sött, men balanserat. Lovar mycket gott.
De andra två vinerna var också mycket trevliga, men av helt annan karaktär. För att börja med Tamba Wines (som ligger i Kyoto, www.tambawines.co.jp) 2006 Cabernet Sauvignon & Merlot. Väldigt full smak, och mycket balanserad mellan Merlot och Cabernet. Ek, så mycket att det lätt skulle tåla att lagra i tre-fyra år till. Litet annorlunda karaktär kan man ana eftersom det kommer från en annan del av Japan, men även om druvorna dominerar så var detta en mycket trevlig upplevelse.
Det sista vinet kom från Domaine Sugga, Obuse winery i Nagano: Cabernet Sauvignon 2007 (www.obusewinery.com/bio). Här var det bara Cabernet. Och ekologiskt, och ofiltrerat. Vinet hade mycket syra men också en intressant pepparsmak, som Cabernet får ibland. Inte alls så mycket ek, men mycket frukt och nästan litet blommighet (pioner, eller dahlior).
Till avslutning drack vi något intressant: En japansk grappa. Jag har visst inte berättat om Nakaizu Winery, men får komma tillbaka till de. I alla fall så gjorde de grappa på sina druvor, med eget destilleri och allt. Smaken är precis som vilken annan grappa, emellertid. Men god.

Grace Koshu vintage 2009

2009 blir ett väldigt bra år, i alla fall hos Grace. Här är deras Koshu 2009, som vi provade strax innan jul. Mineralen är inte så framträdande, men det finns en doft av blommor - jag luktade klöverblom, men smakade fläder - som balanserar fruktsyran och ger det en intressant karaktär. Koshu är inte lika bedövande i smaken som exempelvis chardonnay, och det är helt klart mer krävande att göra ett gott vin av - men det är uppenbart att ett gott år kan det vara väldigt intressant. Tyvärr saknas citrusen som finns i Koshu ibland, så som sommarvin är 2008 att föredra, men det här är ett vin som passar väl till exempelvis en japanskinspirerad förrätt. Det ska bli intressant att dricka den röda varianten.