Otaru Village Noveau 2008

Hokkaido är den stora ön uppe i norr. Japan är långt, och här finns ingen golfström, så klimatet varierar mycket mer än i Europa. Tokyo har samma klimat som Milano eller Nice, men Hokkaido är som Sundsvall, fast vintrarna är kortare och somrarna längre. Och det är därför man kan odla vin där.
Tyska vinsorter trivs bra på Hokkaido, och vinodlarna där har producerat viner av tysk typ länge. Det finns flera vinområden på Hokkaido, men bilden kommer från Tobu-varuhuset i Ikebukuro. Det är inte så att de har en permanent vinavdelning för Hokkaidoviner: Den här helgen var det Hokkaido"mässa". Japanska varuhus har ofta en avdelning för speciella utställningar, och det är ofta olika delar av Japan (prefekturerna ordnar det) som ställer ut. Den här gången var det Hokkaido, och det var mer folk än vanligt eftersom ingen har råd att åka dit. Så de går och äter sushi och nudlar, och känner sig som om de varit på Hokkaido. Och de köper vin.
De tre vinområdena på Hokkaido producerar viner som är liknande, men ändå olika (samma skillnad som mellan tyska och österrikiska viner). Det innebär att - till skillnad från Tyskland - finns det goda röda viner.
Den här gången hade de också provat på att göra ett årsvin - en egen "noveau", 2008.
Det kunde man inte tro. Det här vinet var mycket mer moget - och mer smakrikt - än vad Beaujolais Noveau är. Hade jag inte vetat att det var en 2008, hade jag garanterat sagt 2006. Det är gjort på Seibel-druvor, och de tyska rötterna känns på aromen - det finns surkörsbär, och det doftar violer. Smaken innehåller också litet äpplen eller någon annan sur frukt, kanske är det till och med "rote grúze", den tyska bärkompotten, som kommer fram. men trots violerna, och möjligen rosorna i boqueten, så lyfter det inte. Det är ett väl balanserat vin, men det är endimensionellt. Ett utmärkt matvin, men inte något man dricker för att fundera - det slår inte ihjäl någonting, men lyfter det inte heller. Yamanashis Noveau-viner var mycket intressantare.
Men, det är ett utmärkt vin. Trots det får det inte mer än 83 poäng av 100.
http://www.hokkaidowine.com/

Kusakabenne Rouge 2007

Det roliga med Yamanashi är att det finns så många vinmakare som man inte känner till. Här har vi ännu en. De gör sitt röda vin på Muscat Bailey A, och körsbären finns med, även litet björnbär. Doften var rik, och vinet fylligt (vilket visar att visst kan man göra fylliga viner på Muscat Bailey A). Det hade till och med litet chokladarom, även om det inte kom fram så mycket i smaken som i doften. Väl balanserat, med en liten aning mineral på sidan.
Ändå var inte detta något extra. Gott, visst, men ett förträffligt vardagsvin. Inte mer, utan vad vi kommit att vänta oss av de nyare vinmakarna i Yamanashi. Men det ska bli intressant att se vad de gör när det är dags för Yamanashi Noveau, för det här var ju deras 2007:a. 80 poäng av 100.
http://www5e.biglobe.ne.jp/~soleilwn/

Sanuki White medium dry

Sanuki Wine gör inte bara ett gott rött vin, de visar också att man kan göra goda vita viner i södra Japan. Här har vinmakaren blandat Chardonnay med Koshu, Japans inhemska druvsort, och resultatet är intressant: Som en krusbärsbuske i ett klöverfält. Koshu ger viner med lätt stickighet i smaken (som krusbär), ofta med syra på toppen; Chardonnay är naturligtvis känt för sin nästan gräddiga krämighet. Här kommer båda till sin rätt.
Färgen är guldgul och doften dominerad av gräs och nyslaget hö - det är Chardonnay som slår igenom, naturligtvis. Men i smaken balanseras de båda, det är som en gungbräda i munnen - ena ögonblicket klöverkrämigt, nästa krusbärsstickigt, och så går det fram och tillbaka när man rullar runt vinet på tungan. Och det kommer nya små toner hela tiden, en liten aning ek någonstans också (de lagrar vinerna på franska ekfat).
Även här har vinmakaren alltså lyckats att göra något unikt och intressant, och dessutom känner man en aning av havet som ligger kring vingården - det märks att plantorna inte är så gamla, och att de har fått växa i milt klimat. Man får litet sol på tungan, känns det som. Helt klart höga poäng, men inte lika intressant som det röda, så 85 poäng av 100.
http://www.sanuki-wine.jp

Sanuki Wine Red

Japan är fullt av överraskningar. Över nyårshelgen var vi på Shikoku, den "bortglömda ön" som ligger söder om Hiroshima. Japanerna har naturligtvis inte glömt bort den, och den är berömd för att man odlar citrusfrukter - klimatet är varmt, men mildare än Kyushu, eftersom den ligger mitt i en skärgård som kanske är vackrare än Stockholms, med branta små öar och slingrande fjordar.
Här köpte vi några flaskor vin som souvenirer. Odlar de vin på Shikoku? sade vi, när vi hittade dem i souveniraffären. Men eftersom Japans olivodlingar också ligger här, så är det naturligt.
Vi hade inte väntat oss så mycket, när vi öppnade den här flaskan att ha till osten. Men vilken angenäm överraskning! En rik doft av violer och björnbär möter en när man sticker näsan i glaset, och i munnen får man lätt garvsyra (de lagrar en del viner på franska ekfat), mjuk bärsmak, kanderade violer - men helt dominerande är mangold och rödbetsblad. Lätt pepprig eftersmak. Allt väl balanserat, utan att ta överhanden. En härlig vinupplevelse.
Vinet är gjort på druvor från staden Sanukis vingård, Bailey A till nästan hundra procent, men de har nog blandat i ett par procent Merlot eller Pinot Noir också. Det märks att det är odlat vid havet i ett milt kilmat, för det känns att druvorna fått mogna länge - och de har låtit dem jäsa ut, och lyckats skapa en riktig vinsymfoni. Jag är glad att vi har några flaskor vitt vin att prova också. 90 poäng av 100.
http://www.sanuki-wine.jp

Fujicco Koshu Sparkling

Vingården ligger i Koshu, och även om det inte är klart att de använt 100 % Koshu-druvor, så är det klart att den här vingården gjort något intressant med sitt bubblande vin (som fått sin kolsyra av att jäsa på flaska - det är därför det har champagnekork). Tyvärr gör de inte något årgångsvin, utan talar bara om att vinet jäst 12 år. Det har definitivt vunnit på saken.
Här är ett vin som verkligen vill ut ur flaskan och in i munnen. Det pärlar friskt och bubblar upp ordentligt - och det har en rik smak, men Yamanashis och Koshus mineraltoner, men också japanska nashi (äppelpäron), och en annan nyans som påminner om mint, men utan att stinga lika mycket. Friskt och krispigt, inte helt torrt men ingen överflödig sötma. Ett mycket intressant mousserande vin. Vinmakaren har fått experimentera, och skapat något som verkligen har mycket att ge.
Intressant nog hör vingården till en matkoncern som annars ägnar sig åt att leverera sojabönsbaserade produkter. Så de vet verkligen mycket om jäsning, och det har de levererat i det här vinet. 86 poäng av 100, för de kunde ha levererat litet till och konkurrerat med champagne utan att anstränga sig.
http://www.fujiclairwine.jp/

Sapporo Polaire Okayama Muscat Bailey White

Det var intressant att få smaka en Muscat Bailey A från Okayama - och ännu mer intressant att Sapporo valt att göra en vit lika väl som en röd. Så olika de var! Där det röda vinet var moget och hade syra, var det vita ungt och litet väl fruktigt. Där det röda hade hallon och blommor, hade det vita jordgubbar och persika. Så otroligt mycket smak, koncentrerad i mellangommen! Boqueten var full av blommor - vita pioner. Men det var som sagt smaken, och en lätt men välbalanserad sötma, som gjorde det här vinet intressant. Och eftersom druvorna kommer från samma plats - samma vingård - så får man väl anta att man kan smaka själva platsen lika väl som druvsorten. Intressant värre.
Som vin betraktat hade emellertid vinmakarna kunnat lägga ner litet mer omsorg. Det saknas djup mitt bland all fruktigheten. Det är suveränt välbalanserat, men det saknas bredd. Gott och lättdrucket, perfekt till en chokladsockerkaka (jag vet, för det var det vi hade till), så är det inget för vare sig för- eller efterrätt. Gott, men inte något mästerverk. Ett plus för färgen, emellertid: Det första vin jag sett med samma färg som "rött guld". Tänk en mycket, mycket blek rosé - men ändå vitt. Inte skärt, men vackert anstruket. Intressant bara det.
Men som sagt, man smakar Okayamas terroir om man lägger ihop det här vinet med dess röda bror. Det är lättodlat, känner man, med sol på sluttningarna ner mot det japanska innanhavet. Här blåser milda vindar, får man tro. 75 poäng av 100.
http://www.sapporobeer.jp/wine/

Sapporo Polaire Okayama Muscat Bailey Red

Okayama ligger mellan Osaka och Hiroshima, och här odlar man frukt - bland annat druvor. Klimatet är milt och blött, idealiskt för persikor och jordgubbar, men druvor kräver givetvis mer avancerad hantering.
Sapporo är emellertid inte bara en stad på Hokkaido, det är också en av Japans största dryckestillverkare, och här i Okayama har de en av sina största vingårdar. Vi stannade till där och bytte tåg på väg hem till Tokyo från semestern, och i souvenirshopen hade de intressant nog det här vinet, och ett till som jag skriver om senare. Det som var intressant var att de bägge var producerade på Muscat Bailey A-druvor, och druvorna kom till 100 % från Okayama.
Det röda vinet hade inte den komplexitet som vi kommit att vänta oss i viner från Yamanashi. Körsbären uteblev nästan helt, men det fanns litet hallon, och en väl balanserad garvsyra, tillsammans med djupa blomaromer - tänk pion, eller dahlia. Inte insmickrande men heller inte så komplext som det lätt kunde varit med litet mer fruktsyra och något mer garvsyra. Gott men inte så avancerat. Tyvärr står det inget på flaskan om hur länge det är lagrat, och inte heller vilket år det är från, så man får misstänka att Sapporo, som det industriföretag det ändå är, har blandat sina produkter för att skapa något representativt.
Men visst var det en intressant upplevelse, som blir mer intressant av nästa vin. 75 poäng av 100.
http://www.sapporobeer.jp/wine/