2009 Grace Delaware

 Japp, det är dags för årets viner. Tyvärr missade jag årets Yamanashi Noveau-evenemang - men en bra vinaffär hade några flaskor av årets viner. Och Grace är en av de pålitligaste vingårdarna i Yamanashi. Bilden är inte så bra, etiketten är nästan vit med grå text, och vi hade julfest... 

Här har de gjort vin av Delaware-druvan, en av de amerikanska druvor om japanerna flitigt odlar. Det skilde sig från de Delaware-viner vi tidigare druckit i att det var mer balanserat, inte så mycket syra (men tillräckligt för att det skulle kunna ligga ett år om det behövdes), och mer smak. Det märks att vinmakarna på Grace är skickliga, för här hade de lockat fram inte bara den vanliga fruktigheten, utan päronsmak. Andra Delaware-viner är ju fruktiga i största allmänhet, och det finns här också - särskilt i doften. Men päronsmaken, som påminde om Williamspäron (ni vet, den där likören med ett päron i flaskan), fast mognare, den hade de fått fram fantastiskt bra. Och syran som balanserade den - mogna päron och syra, litet sötma, mums! Om det här är typiskt för årets viner, då blir 2009 ett härligt vinår att lägga till historien.   

Grace Rouge Kayagatake -03

Nu kommer det en gästkommentar: En kompis kom på besök i Tokyo, och jag rekommenderade en vinaffär så han kunde få med sig litet goda viner hem. Här är det första: 

Grace Rouge Kayagatake -03. Ett japanskt rött vin inköpt i Tokyo. Lokal druva.Lite tunn men med behaglig och lång eftersmak. Aningens sträv.

http://twitter.com/janjohannesson/statuses/6151041495

Sex olika japanska viner

Min kusin och hennes man är på besök, och en kväll hade vi tillsammans med en annan kompis litet japansk vinprovning. Vi gick igenom sex flaskor av väldigt olika slag. Klas (kusinens man) kom med litet kommentarer. I princip går de ut på att Chateau Mars var bäst, och det kan jag hålla med om, men tyvärr hade jag inte hunnit hem när de avslutade den (jag var litet sen den dagen). De började med det vita vinet (Coco Farms) men då var jag fortfarande på jobbet. Man jobbar sent ibland i Japan.
Här är vad vi drack:
Chateau Mars 2003 (Yamanashi)
Coco Farms 2006 (Ibaraki)
Kumamoto Barrel aged 2006 röd Cabernet Sauvignon (Yamanashi)
Imamura Katsunuma 100 % 2004 röd
Här är mina kommentarer:
Kumamoto Barrel aged 2006 röd Cabernet Sauvignon (www.kumamotowine.co.jp) - djup, väl mogen, med bara en aning ek och rätt mycket frukt.
Imamura Katsunuma 100 % 2004 röd: Sammetslen, man kan nästan inte tro att den är så lagrad. Vingården är från 1877 så det finns en hel del smak att ta av. Ett väldigt mjukt och lättdrucket vin, nästan utan motstånd alls. Ingen syra överhuvudtaget.(http://www.toriivilla-imamura.com/)
Takeda Winery: Smaken är djup hallonsmak (man märker Muscat Bailey A), men aromen helt annorlunda - kaffesump! Går förvånansvärt bra ihop med hallonsmaken, faktiskt. Det finns litet mer här, kanske röda vinbär. Relativt lätt men inte fruktigt, dock inte alltför kraftig syra.
Rosévinet: Lingondricka. Jag säger bara en sak. Lingondricka. Med socker i. Yacc.

Alps Musee du vin Muscat Bailey A 2006

Uj, nu skäms jag litet, jag glömde ta en bild. Men kanske ni kan föreställa er en japansk vinflaska vid det här laget.... Vi hade väntat oss hallonsmak i det här vinet, som så många andra Muscat Bailey-viner, men den fanns knappast alls. I stället var det björnbär, och definitivt körsbärskärnor. Ett mycket väl moget vin som fick rulla runt på tungan flera gånger, för det hade så mycket nyanser. Litet svalt när vi öppnade det, då tänkte man nästan på vinbär, men sedan kom körsbärkärnorna fram. Knappt någon syra och garvsyran hade precis mognat till en nivå där den var en förstärkning och inte ett besvär.
Vi dricker ju mycket vin från Yamanashi, men det här kom från den närbelägna Nagano-prefekturen, där de höll vinter-OS för några år sedan. Klimatet är med andra ord litet annorlunda - längre vintrar, mer snö, mer kyla, men också mindre varma och regnigare somrar. Tydligen träffade de rätt med 2006.
http://www.alpswine.com/

Manns Koshu & Chardonnay

Det är inte ofta man hittar ett riktigt gott vin i stormarknaden. Men vi var i den lokala livsmedelsaffären och gick förbi vinhyllan, och inte nog med att de hade Suntorys prisbelönta viner också, de hade det här japanska lågprisvinet - 800 yen. Vi köpte det för att vi kunde ju alltid laga mat på det om det inte var något vidare, men det var högst drickbart. Koshus litet syrliga kylighet kompletterade Chardonnays fylligare hetta på ett alldeles utmärkt sätt. Ingen årgång, men gjort från 100 % japanska druvor. Det är sånt här som får mig att tro på Japan som vinland.
http://www.manns.co.jp

Petit Grand Polaire Kerner 2007

Sapporo är huvudstad på Hokkaido, och som ankommer en dryckesproducent uppkallad efter staden, är Sapporo inte bara Japans största bryggeri, utan också en av de ledande vinproducenterna. Här har vi ett vin som är gjort på Kernerdruvor från Hokkaido. Vi drack ju ett Kernervin från Hokkaido tidigare, men det var inte någon höjdare. Men det var det här. Antingen berodde det på att sommaren 2007 var ovanligt solig - för det är "late harvest". Eller så beror det på att vinmakaren är duktigare. Kanske båda. Fullt av citrusfrukter och sötma, så mycket att det inte lämpar sig till mat utan skall drickas som dessertvin. Oerhört väl balanserat emellertid, med ett spel mellan syra, fruktighet och sötma som är svårt att åstadkomma. Men så är det ett vin i deras "Petite Grande Polaire"-serie, som är litet finare viner.
http://www.sapporobeer.co.jp/wine/gp/

Chateau Mars Koshu 2006

Ännu en anledning att älska Chateau Mars. Vilket fantastiskt sommarvin - med burbounvanilj i smaken. 100 % Koshudruvor naturligtvis, men sötma och bara litet mineraler. Mycket moget och rikt, vanlijen liksom växer fram när vinet blir litet varmare, från en sylighet som är ungefär som en riktigt välmogen grapefrukt, fast utan bäskan.

Chichibu Rött

Vi tog tåget till Saitamaprefekturen - den ligger inte så långt från oss, och det är bra mycket lantligare, skog och åkrar. Här finns en liten vinstad, Chichibu. Men jag måste ju säga att bara för att man kan odla vindruvor kan man inte odla vin. Tyvärr. Visst, det vita vinet var inte så tokigt, men det röda kunde vi lika gärna låtit bli att ta hem.

Nej, vi har inte slutat dricka vin!

Oj, det var ett tag sen jag uppdaterade den här bloggen... men vi har varit ute och rest litet - och sedan blev ju yenen väldigt dyr, så plötsligt vart franska viner mycket billigare än japanska. Och då talar vi slottsviner från Bordeaux. Så vi har druckit viner från Pomerol ett tag.
Men inte har vi glömt bort de japanska vinerna för det. En del var mycket bra, till och med. Så nu kommer det litet uppdateringar.

Sanuki Wine halvsött

Sanuki Wine hörde till våra stora överraskningar på den japanska vinfronten, men det här vinet överraskade inte fullt så mycket. Det är ett mycket gott vin, passar bra till dessert, men det är inte så märkvärdigt. Färgen är otroligt vacker och aromen har litet blommor i sig - kanske kaprifol. I smaken finns det päron och vita vinbär, för det finns en liten syra också - det är gjort på Delawaredruvor. Men det överraskar inte - det är precis som ett vin som kunde passa till osten skall vara. Av mig får det 82 poäng av 100.
http://www.sanuki-wine.jp

Ett dessertvin från Yamanashi

Yamanashi bjuder alltid på intressanta överraskningar. Det här vinet hittade jag på Valentinsdagen, eftersom det såldes som ett vin som gick bra till choklad. Och det gjorde det förvisso, men till mycket annat också. Vingården skryter med att vara etablerad redan 1899, men det här vinet har de gjort senare. Det är ett dessertvin på Koshu och Delaware-druvor, och det intressanta är att om man inte visste annorlunda, skulle man tro att det var ett portvin - men det påminner mer om australiensiska portviner (de gör portvin där, men får inte sälja dem under det namnet i resten av världen). Det är ett portvin men utan Durodalens terroir. Ändå finns det något litet av Yamanashi där under ytan, riktigt mogna plommon eller umevin. 85 poäng av 100.
http://www.adeca.co.jp/

Hakodate Zweigelt-Rebe 2006

Det fick ett välförtjänt pris på Japan Wine Competition 2008, och det här vinet vär väl värt det. Från Hakodate, på södra Hokkaido, är det ett gott rött vin på tyska Zweigelt-Rebedruvor. Intressant, med litet hallon, mycket blåbär och svarta vindruvor i smaken, men också syra - litet rabarber kommer man att tänka på, men här finns också en liten eftersmak av apelsin eller japansk yuzufrukt, eller kanske apelsinskal i choklad. Det är ett vin som går väldigt bra till mat som Sukiyaki (som vi åt till), men jag kan tänka mig att det passar till mycket som inte är för dominerande i smaken.
Det verkar som om Hokkaido är vänligt på sommaren, och geologiskt är det också annorlunda än resten av Japan, även om det finns vulkaner här också. Det är ett vin som lovar att bli bättre och bättre ju äldre vinstockarna blir, och det kommer säkert att fortsätta att utvecklas i flaskan också, tack vare garvsyran. Undrar vad man får om man korsar rabarber med apelsiner?
http://www.hakodatewine.co.jp/

Tre helt olika japanska viner från olika delar av Japan

Vi ordnade en liten vinprovning för några vänner. Vi tänkte visa dem litet olika viner från olika delar av Japan, men det var också viner som vi inte provat själva. Det är alltid ett vågspel. Det röda vinet (som vi egentligen provade sist) var ett vin från Hokkaido, 2006 års Zweigelt-Rebe från Hokkaido Wines i Sapporo. Det var tyvärr mindre lyckat, som ett tyskt rödvin - men det kanske är naturligt, med tanke på hur mycket inspiration de hämtat från Tyskland på Hokkaido, och hur tyska rödviner vanligtvis är. Tunt och inte så rikt i smaken. 75 poäng av 100.
Det andra vinet var från Okayama (Koresato Wine), mellan Osaka och Hiroshima, och en av våra vänner sade "men är det inte äppelvin?". Nej, det var gjort på riesling, men helt riktigt - man kunde tro att det var något slags cider, det smakade äpplen - som vin på sura vinteräpplen - men utan att vara sött och med en mogen och full äppelsmak som innehöll mycket mer än bara äppelsmaken, även äppelblom och kanske också rosor. Tyvärr endimensionellt, och litet i sötaste laget. 80 poäng av 100.
Det tredje vinet var en av våra favoriter, och det blev vi inte besvikna av. Mars Winery Koshu 2007 var full av frukt, stjärnfrukt och gula hallon, och mineraler, och kanske också doftande blommor som syrener eller jasmin. Våra vänner sade "det smakar som champagne utan bubblor", och det gjorde det verkligen. En flaska man blir glad av att dricka, för det känns så trevligt. 90 poäng av 100.
http://www.farmpark.co.jp/koresato/index.htm
http://www.hokkaidowine.com/
http://www.wine.or.jp/mars/

Otaru Village Noveau 2008

Hokkaido är den stora ön uppe i norr. Japan är långt, och här finns ingen golfström, så klimatet varierar mycket mer än i Europa. Tokyo har samma klimat som Milano eller Nice, men Hokkaido är som Sundsvall, fast vintrarna är kortare och somrarna längre. Och det är därför man kan odla vin där.
Tyska vinsorter trivs bra på Hokkaido, och vinodlarna där har producerat viner av tysk typ länge. Det finns flera vinområden på Hokkaido, men bilden kommer från Tobu-varuhuset i Ikebukuro. Det är inte så att de har en permanent vinavdelning för Hokkaidoviner: Den här helgen var det Hokkaido"mässa". Japanska varuhus har ofta en avdelning för speciella utställningar, och det är ofta olika delar av Japan (prefekturerna ordnar det) som ställer ut. Den här gången var det Hokkaido, och det var mer folk än vanligt eftersom ingen har råd att åka dit. Så de går och äter sushi och nudlar, och känner sig som om de varit på Hokkaido. Och de köper vin.
De tre vinområdena på Hokkaido producerar viner som är liknande, men ändå olika (samma skillnad som mellan tyska och österrikiska viner). Det innebär att - till skillnad från Tyskland - finns det goda röda viner.
Den här gången hade de också provat på att göra ett årsvin - en egen "noveau", 2008.
Det kunde man inte tro. Det här vinet var mycket mer moget - och mer smakrikt - än vad Beaujolais Noveau är. Hade jag inte vetat att det var en 2008, hade jag garanterat sagt 2006. Det är gjort på Seibel-druvor, och de tyska rötterna känns på aromen - det finns surkörsbär, och det doftar violer. Smaken innehåller också litet äpplen eller någon annan sur frukt, kanske är det till och med "rote grúze", den tyska bärkompotten, som kommer fram. men trots violerna, och möjligen rosorna i boqueten, så lyfter det inte. Det är ett väl balanserat vin, men det är endimensionellt. Ett utmärkt matvin, men inte något man dricker för att fundera - det slår inte ihjäl någonting, men lyfter det inte heller. Yamanashis Noveau-viner var mycket intressantare.
Men, det är ett utmärkt vin. Trots det får det inte mer än 83 poäng av 100.
http://www.hokkaidowine.com/

Kusakabenne Rouge 2007

Det roliga med Yamanashi är att det finns så många vinmakare som man inte känner till. Här har vi ännu en. De gör sitt röda vin på Muscat Bailey A, och körsbären finns med, även litet björnbär. Doften var rik, och vinet fylligt (vilket visar att visst kan man göra fylliga viner på Muscat Bailey A). Det hade till och med litet chokladarom, även om det inte kom fram så mycket i smaken som i doften. Väl balanserat, med en liten aning mineral på sidan.
Ändå var inte detta något extra. Gott, visst, men ett förträffligt vardagsvin. Inte mer, utan vad vi kommit att vänta oss av de nyare vinmakarna i Yamanashi. Men det ska bli intressant att se vad de gör när det är dags för Yamanashi Noveau, för det här var ju deras 2007:a. 80 poäng av 100.
http://www5e.biglobe.ne.jp/~soleilwn/

Sanuki White medium dry

Sanuki Wine gör inte bara ett gott rött vin, de visar också att man kan göra goda vita viner i södra Japan. Här har vinmakaren blandat Chardonnay med Koshu, Japans inhemska druvsort, och resultatet är intressant: Som en krusbärsbuske i ett klöverfält. Koshu ger viner med lätt stickighet i smaken (som krusbär), ofta med syra på toppen; Chardonnay är naturligtvis känt för sin nästan gräddiga krämighet. Här kommer båda till sin rätt.
Färgen är guldgul och doften dominerad av gräs och nyslaget hö - det är Chardonnay som slår igenom, naturligtvis. Men i smaken balanseras de båda, det är som en gungbräda i munnen - ena ögonblicket klöverkrämigt, nästa krusbärsstickigt, och så går det fram och tillbaka när man rullar runt vinet på tungan. Och det kommer nya små toner hela tiden, en liten aning ek någonstans också (de lagrar vinerna på franska ekfat).
Även här har vinmakaren alltså lyckats att göra något unikt och intressant, och dessutom känner man en aning av havet som ligger kring vingården - det märks att plantorna inte är så gamla, och att de har fått växa i milt klimat. Man får litet sol på tungan, känns det som. Helt klart höga poäng, men inte lika intressant som det röda, så 85 poäng av 100.
http://www.sanuki-wine.jp

Sanuki Wine Red

Japan är fullt av överraskningar. Över nyårshelgen var vi på Shikoku, den "bortglömda ön" som ligger söder om Hiroshima. Japanerna har naturligtvis inte glömt bort den, och den är berömd för att man odlar citrusfrukter - klimatet är varmt, men mildare än Kyushu, eftersom den ligger mitt i en skärgård som kanske är vackrare än Stockholms, med branta små öar och slingrande fjordar.
Här köpte vi några flaskor vin som souvenirer. Odlar de vin på Shikoku? sade vi, när vi hittade dem i souveniraffären. Men eftersom Japans olivodlingar också ligger här, så är det naturligt.
Vi hade inte väntat oss så mycket, när vi öppnade den här flaskan att ha till osten. Men vilken angenäm överraskning! En rik doft av violer och björnbär möter en när man sticker näsan i glaset, och i munnen får man lätt garvsyra (de lagrar en del viner på franska ekfat), mjuk bärsmak, kanderade violer - men helt dominerande är mangold och rödbetsblad. Lätt pepprig eftersmak. Allt väl balanserat, utan att ta överhanden. En härlig vinupplevelse.
Vinet är gjort på druvor från staden Sanukis vingård, Bailey A till nästan hundra procent, men de har nog blandat i ett par procent Merlot eller Pinot Noir också. Det märks att det är odlat vid havet i ett milt kilmat, för det känns att druvorna fått mogna länge - och de har låtit dem jäsa ut, och lyckats skapa en riktig vinsymfoni. Jag är glad att vi har några flaskor vitt vin att prova också. 90 poäng av 100.
http://www.sanuki-wine.jp

Fujicco Koshu Sparkling

Vingården ligger i Koshu, och även om det inte är klart att de använt 100 % Koshu-druvor, så är det klart att den här vingården gjort något intressant med sitt bubblande vin (som fått sin kolsyra av att jäsa på flaska - det är därför det har champagnekork). Tyvärr gör de inte något årgångsvin, utan talar bara om att vinet jäst 12 år. Det har definitivt vunnit på saken.
Här är ett vin som verkligen vill ut ur flaskan och in i munnen. Det pärlar friskt och bubblar upp ordentligt - och det har en rik smak, men Yamanashis och Koshus mineraltoner, men också japanska nashi (äppelpäron), och en annan nyans som påminner om mint, men utan att stinga lika mycket. Friskt och krispigt, inte helt torrt men ingen överflödig sötma. Ett mycket intressant mousserande vin. Vinmakaren har fått experimentera, och skapat något som verkligen har mycket att ge.
Intressant nog hör vingården till en matkoncern som annars ägnar sig åt att leverera sojabönsbaserade produkter. Så de vet verkligen mycket om jäsning, och det har de levererat i det här vinet. 86 poäng av 100, för de kunde ha levererat litet till och konkurrerat med champagne utan att anstränga sig.
http://www.fujiclairwine.jp/

Sapporo Polaire Okayama Muscat Bailey White

Det var intressant att få smaka en Muscat Bailey A från Okayama - och ännu mer intressant att Sapporo valt att göra en vit lika väl som en röd. Så olika de var! Där det röda vinet var moget och hade syra, var det vita ungt och litet väl fruktigt. Där det röda hade hallon och blommor, hade det vita jordgubbar och persika. Så otroligt mycket smak, koncentrerad i mellangommen! Boqueten var full av blommor - vita pioner. Men det var som sagt smaken, och en lätt men välbalanserad sötma, som gjorde det här vinet intressant. Och eftersom druvorna kommer från samma plats - samma vingård - så får man väl anta att man kan smaka själva platsen lika väl som druvsorten. Intressant värre.
Som vin betraktat hade emellertid vinmakarna kunnat lägga ner litet mer omsorg. Det saknas djup mitt bland all fruktigheten. Det är suveränt välbalanserat, men det saknas bredd. Gott och lättdrucket, perfekt till en chokladsockerkaka (jag vet, för det var det vi hade till), så är det inget för vare sig för- eller efterrätt. Gott, men inte något mästerverk. Ett plus för färgen, emellertid: Det första vin jag sett med samma färg som "rött guld". Tänk en mycket, mycket blek rosé - men ändå vitt. Inte skärt, men vackert anstruket. Intressant bara det.
Men som sagt, man smakar Okayamas terroir om man lägger ihop det här vinet med dess röda bror. Det är lättodlat, känner man, med sol på sluttningarna ner mot det japanska innanhavet. Här blåser milda vindar, får man tro. 75 poäng av 100.
http://www.sapporobeer.jp/wine/

Sapporo Polaire Okayama Muscat Bailey Red

Okayama ligger mellan Osaka och Hiroshima, och här odlar man frukt - bland annat druvor. Klimatet är milt och blött, idealiskt för persikor och jordgubbar, men druvor kräver givetvis mer avancerad hantering.
Sapporo är emellertid inte bara en stad på Hokkaido, det är också en av Japans största dryckestillverkare, och här i Okayama har de en av sina största vingårdar. Vi stannade till där och bytte tåg på väg hem till Tokyo från semestern, och i souvenirshopen hade de intressant nog det här vinet, och ett till som jag skriver om senare. Det som var intressant var att de bägge var producerade på Muscat Bailey A-druvor, och druvorna kom till 100 % från Okayama.
Det röda vinet hade inte den komplexitet som vi kommit att vänta oss i viner från Yamanashi. Körsbären uteblev nästan helt, men det fanns litet hallon, och en väl balanserad garvsyra, tillsammans med djupa blomaromer - tänk pion, eller dahlia. Inte insmickrande men heller inte så komplext som det lätt kunde varit med litet mer fruktsyra och något mer garvsyra. Gott men inte så avancerat. Tyvärr står det inget på flaskan om hur länge det är lagrat, och inte heller vilket år det är från, så man får misstänka att Sapporo, som det industriföretag det ändå är, har blandat sina produkter för att skapa något representativt.
Men visst var det en intressant upplevelse, som blir mer intressant av nästa vin. 75 poäng av 100.
http://www.sapporobeer.jp/wine/