Chateau Mars Cuvée Prestige Chardonnay 2003

Vi åt kinesisk mat och den kan vara knepig när det gäller vin. Särskilt chardonnay har en tendens att vara lätt insmickrande och lagd åt det söta hållet. Men inte vinerna från vår favoritvingård, Chateau Mars. Det står "halvtorrt" på flaskan, men kruttorrt var det, med en utsökt arom av plommonblommor, gullviva, liljekonvalje och vitklöver, och stor smak med många toner - ibland tänker man på gula plommon, men det finns garvsyra och fruktsyra också, som fick mig att fastna för vita vinbär och vitklöver (om ni tuggat på en vitklöverblomma någon gång, då vet ni litet om hur det här vinet smakar). Chardonnays berömda "hästsvett" finns där (fast det är det som är klöveraromen), men också vita bär och frukter, och mineraltonen som man annars känner igen från Yamanashis Koshuviner.
Chateau Mars fick guldmedalj för det här vinet 2005, men nu har det mognat och utvecklats ännu mer, och fått en rundning och mjukhet i smaken som kanske inte fanns där för tre år sedan. Samtidigt så misstänker man att det kan utvecklas ett par-tre år till, minst. Det har en lång eftersmak som får åtminstone mig att tänka på gullvivor.
Det här vinet är mångbottnat men inte delikat - man kan med fördel dricka det tillsammans med kinesisk mat, till och med chiliräkor. Men prova det tillsammans med japanska inläggningar (färsk nukamiso är bäst). Det har allt en kalifornisk chardonnay har plus mineral och syra. Minst 85 poäng.
http://www.wine.or.jp/mars/

Katsunuma Winery Aruga Branca 2007

Katsunuma är där man hittar de flesta vingårdarna i Yamanashi, och här odlar man nästan uteslutande Koshu-druvor, som har odlats i Japan i mer än 800 år. Det kan vara svårt att göra ett gott vin på Koshu (de blir lätt fruktiga och lättdruckna, vilket inte behöver vara en nackdel), men det finns vinmakare som älskar utmaningar.
Aruga Branca (vingårdens ägare heter Yuji Aruga, och är tredje generationens vinmakare, på en vingård som startade 1937) är ett svar på en sådan utmaning, och det är lyckat dessutom. Här har man låtit druvsaften jäsa tillsammans med skal och kvistar från pressningen under en del av tiden vinet lagrats i tankar, och det ger både garvsyra och en inte oangenäm bitterhet, och en liten liten oljesmak, eftersom vinet kommer i kontakt med en del krossade kärnor.
2007 års årgång är på gränsen till för ung att dricka, men det går - Koshu lånar sig normalt inte till lång lagring, men det här vinet kommer att nå sin topp om ett par-tre år. Vita viner i Japan är heller inte sådana som tål särskilt mycket konkurrens vid bordet, men det här vinet är gott till nästan vad som helst. Det kan med fördel drickas till fisk och skaldjur, förstås - men även till sushi, för det har en strävhet (som att smeka en sobelpäls mothårs) som låter det balansera syran - det enda som händer är att en överraskande sötma kommer fram. Det är ett vin som tack vare att det är så ungt smakar paradisäpplen och gröna äpplen, men man förstår att det kommer att utvecklas, för det finns en aning muskotblomma i bakgommen. Helt enkelt är det här ett vin som ingen vinmakare behöver skämmas för, och som skulle få poäng på vilken utställning som helst (förutom stilpoäng för etiketten). Själva säger de att "vi står bara i början av att förstå vad vi kan göra av Koshu-druvan". Av mig får det 85 av 100 poäng.
http://www.katsunuma-winery.com/

2008 Grace Delaware

Ett vin från 2008 kan väl inte vara någon höjdare? Det har väl knappast hunnit få någon mognad, och kan väl inte vara mer än druvsaft - skörden är ju i full gång (det är oktober nu).
Men tro det eller ej, Delawaredruvorna måste vara något speciellt. För tidigare drack vi ju ett Delawarevin från Tamba Wines, som var ett utmärkt matvin. När jag hittade samma druva från ett annat bolag (Grace Wines, en av de största vintillverkarna i Japan) så ville jag gärna smaka hur det var.
Boqueten är blommig och kanske inte så stor, man blir påmind om kaprifol eller luktärt. På flaskan står det halvsött, men sötman är utsökt balanserad av syra - och blomighet. Faktum är att det här vinet smakar ljunghonung. Under den finns andra blomnyanser. Det hela rundas av helt perfekt med en mycket lätt spritsighet, för det är ju ändå årets skörd.
Ett så välbalanserat vin var det länge sedan jag drack. Det här vinet får minst 85 poäng. Helt outstanding för att vara så ungt, och perfekt att dricka tillsammans med fisk eller skaldjur, eller varför inte frukt. Det är inte ett efterrättsvin, men sötman gör det svårt att placera i en måltid. Men man kan dricka det framför TV:n. Det är gott så det räcker.
http://www.grace-wine.jp/

Coco Farm 2005 Noumin Rosso

För en bredare publik blev det känt när ett av Cocos viner serverades på G8-toppmötet tidigare i år, men det är en intressant plats i sig. Både för att det ligger på branta bergssluttningar i den annars helt platta Ibaraki-prefekturen, och för att det drivs av och för människor med förståndshandikapp. Men om det märks i vinet, så är det på att det är odlat med ovanlig kärlek och gjort med extra fantasi. Jag ska komma tillbaka till Coco Farms, för vi besökte dem i helgen, men det här vinet är en blandning av Cabernet Sauvignon, Merlot, och Norton-druvor. Det är otroligt rikt i smaken, garvsyran är perfekt balanserad av tunga frukter - sviskon, och surkörsbär. Det är fullt av nyanser - man hittar också svarta vinbär och blåhallon om man smakar en gång till. Fruktsyran är (till skillnad från garvsyran) kraftig men inte dominant, den gör det bara friskt. Det här är ett fantastiskt matvin (prova, som vi gjorde, till boeuf bourgignon), men ost gör det sig också väl till. 2005 måste ha varit en bra årgång, för det märks att det har hunnit mogna till sig. Minst 90 poäng.
http://www.cocowine.com

Tamba Wine Delaware Vintage 2008

Det här vita vinet är gjort på amerikanska Delawaredruvor, odlade i Tamba utanför Kyoto, den urgamla japanska förra huvudstaden, annars mest känd för sin sake (men här i närheten ligger också Japans största whiskydestilleri). Amerikanska druvor verkar trivas i japansk jord, för det här var ett mycket angenämt vin. Trots att det faktiskt var skördat i år, kändes det inte alls ungt. En angenäm syra och kraftig blomarom, fläder och jasmin, dominerar det här vinets boquet, och även smaken. Ett alldeles utmärkt alternativ till den vanliga Koshuns mineralton, eller kraftigare europeiska druvor. 80 poäng av 100.
http://tambawine.co.jp

Kumamoto Wine Muscat Bailey A

De kan göra vin i Kumamoto, på Kyushus västkust, också. Kyushu är den sydligaste av Japans huvudöar, och egentligen i varmaste laget för vinodling av någon kvalitet - men det finns berg där med, och västsidan har inte riktigt lika gynnsamt klimat som östsidan.
Det här vinet fick brons i Japan Wine Competition i år, och det är det förtjänt av. Men det är egentligen litet för sött, även om sötman balanseras av litet garvsyra och väldigt mycket frukt. Det är fullt av tunga, söta blommor i aromen (pioner, kanske). Och det luktar blåbär! Men smaken är rik och djup, med massor av röda frukter och något mer, päron kanske. Det är ett idealiskt vin till ost. Och även om 100 % Muscat Bailey kanske inte alltid är det allra bästa (man kan blanda i tio procent Merlot eller Pinot Noir och få intressant karaktär), så är det mycket gott. Väl värt att dricka en lördagkväll.
http://www.kumamotowine.co.jp

Lumière Ishigura Wine 2001

Vingårdarna ligger tätt i Yamazaki, och det är inte alla som förmår göra ett riktigt gott vin. Men Toshikio Tsukamoto på Lumière förstår hur man gör. Det här vinet är gjort på Muscat Bailey-druvor, en av Japans inhemska vinhybrider som ger söt röd druvjuice (mamma är Muscat, som ger ett fantastiskt aromatiskt vitt vin; pappa Bailey är en amerikansk druva) och han har lyckats balansera sötman hos druvorna med syra och strävhet som gör att det här ett vin fullt av smak - en liten aning sött, men passar bra med mat som inte har någon egen sötma. Men det hade varit bättre att låta det jäsa litet till, för syran kunde balanseras av mer alkohol och det hade kunnat ge ännu mer smak.
Inte för att jag klagar: Det här är de svarta vinbärens hemland i vinvärlden. Inte som saft, men balanserat och väl avvägt med garvsyra. Även om sötman är litet för kraftig, så är det här ett vin som fortfarande kan utvecklas efter sju år. Men nästa gång ska vi försöka ett senare vin, och se om han ordnat det där med sötman senare.
På en skala får det här vinet 85.
http://www.lumiere.co.jp/

Takahata Winery 2002 Pinot Noir

Vi hade väntat oss mycket av det här, för Takahatas vita viner har varit goda tidigare. Men även om detta är ett vin med otroliga nyanser, röda vinbär och något i stil med tysk "rote grüze", dvs kräm med alla möjliga röda bär - så har "ekmonstret", Gary Vaynerchuks "oak monster" hittat till Japan. Garvsyran från
eken slår ihjäl alla andra smaker, och den arom som lovade så mycket försvinner alldeles. Det är synd på ett vin som kunde varit så gott - och vinmakaren som ansträngt sig så mycket, ofiltrerat och fatjäst som det är. Just därför är eken så kraftig. De skulle ha tagit det ur faten mycket tidigare, och tappat på flaska. Då hade syran och garvsyran balanserat varandra, och det hade varit värt guldet det fick vid en vinutställning i Japan.
Tyvärr blir det inte mer än 75 - 80 poäng för det här vinet. Bra försök, men...
http://www.takahata-wine.co.jp/