Takahata Pinot Blanc 207

Takahatas röda vin var inte så lyckat, men vi hade också köpt en vit version. Det här vinet fick silvermedalj i Japan Wine Competition 2008, och brons i Japan Wine Challenge i år. Det var det väl förtjänt. Trots att det har ett års lagring bakom sig, var det spritsigt som ett nytt vin. Det fanns en god syra som balanserade den sötma som låg bakom, och en fruktighet i boqueten som fick mig att tänka på ett trädgårdsland. Men smaken innehåller gräs och intressant nog en komponent av jordgubbar, men inte vanliga jordgubbar utan den vita delen på en halvmogen jordgubbe, kom Mikako på. Ett synnerligen gott vin, och dessutom gjort helt och hållet på ekologiskt odlade druvor från den lilla vingården i området utanför Kyoto där vingården ligger. Ett mycket tilltalande och gott vin med potential att ligga ett par år, fast då kommer det nog inte att vara spritsligt längre och förlora sin charm. 82 poäng av 100.
http://www.takahata-wine.co.jp/

Akadama wine

När japan "öppnades" för fri handel, var en av de första varor som importerades portvin. Eftersom japanerna redan tyckte att vin skulle vara sött, så fanns det flera entreprenörer som gjorde sig en god hacka på nyfikenheten mot det västerländska genom att sälja "portvin" - som var vin med socker, eller honung, i. Man kan fortfarande köpa honungsvin, men inte i vanliga affärer. Där hittar man däremot Akadama, som är ett rött "vin".
Jag visste att det inte var ett vanligt vin (men det är inte ett matlagningsvin, det finns andra sorter - som smakar bättre - som säljs som det). Vi köpte det för att vi gjorde glögg, och då brukar usla viner gå bra. Men jag skriver "vin" inom citationstecken, för det var nära att det förstörde glöggen för oss. Det här var inte gott, bara sliskigt - som hemgjord vinbärssaft, ungefär. Märkligt nog tillverkas det av Suntory, som ju också gör mycket gott vin. Men det visar bara att kan man sälja vad som helst, så gör man det.
15 poäng av 100.
http;//www.suntory.com

Grace Muscat Bailey A 2008 (Yamanashi Noveau)

Grace är den vinfirma som är mest inriktad på export, så det här vinet är - trots att det är ett rött Muscat Bailey A-vin - präglat av deras känsla för den internationalla vinsmaken. Det är annorlunda mot de andra Yamanashi Noveau-vinerna genom att det har så mycket boquet (något som inte är så närvarande i andra japanska viner). Boqueten är full av cassis och vinbär, smaken av syra som från tranbär. Det finns körsbär också, bigarråer kanske, i eftersmaken. Men smaken har också en saftighet av någon bladgrönsak - rabarber fick jag för mig, men det hade ingen oxalsyra, bara fruktsyra och litet garvsyra. Balansen är tyvärr inte så bra, det väger litet för mycket åt det körsbäriga hållet och låter syran spreta, men är fortfarande ett utmärkt vin. 85 poäng av 100.
http://www.grace-wine.jp

Yamanshi Noveau Shingen Ebikazura 2008

Här är ännu ett av de röda Yamanashi Noveau-vinerna, och det här var en mycket lyckad insats - vilket man kanske inte brukar vänta sig av en vingård som mest är en bisyssla för en restaurangägare. Det är fascinerande att dricka så många viner av samma årgång och druvsort som är så annorlunda. Förmodligen det mest välbalanserade så långt, med lät boquet (av körsbärsblom?) och mycket fylligt med rund körsbärssmak med ett litet bett i eftersmaken (som om man biter i en körsbärskärna). Det är körsbär som dominerar helt. Ett vin som går mycket bra till allt som kräver litet fyllighet, men det är inte något som kan rekommenderas för den som vill leta efter smaken. Passade otroligt bra till ost, särskilt getost, som kunde balansera körsbären. 87 poäng av 100 från mig.
http://ccnet.easymyweb.jp/member/shingen/

Marufuji Rubaiyat Yamanashi Noveau 2008

Marufujis vingård ligger precis mitt i Koshu, och det här är ett riktigt Yamanashivin - även om det saknar mineraltonen. Vingården har gjort vin i 110 år, och det kunnandet känner man i det här vinet.
"Medium body" står det på det här röda vinets flaska, men även om kroppen inte är så stor är den full av smak. Det märks att de har gamla vinstockar, även om sorten är 100 % Muscat Bailey A. Körsbär och svarta vinbär, men som om de vore utspädda (eller kanske svart vinbärssylt); det som är mest intressant med det här vinet är att de balanserar garvsyran i vinet (som gör att det säkert står sig ett par år på flaskan, minst) med fruktigheten och en liten aning sötma.
Det här hade varit en solid flaska vardagsvin, om det inte varit för att det faktiskt har flera lager. Den stora överraskningen får man när man luftat det litet, för då kommer det fram litet hallonsoda i framgommen; inte hallonsaft, utan som om man gömt hallonen under svart vinbärssylt, och skrapat fram dem precis när man äter den sista tuggan. En smakupplevelse.
85 poäng av 100.
http://www.rubaiyat.jp/

Suntory Yamanshi Noveau 2008

Suntory är annars mest känt som ett av Japans största bryggerier, och deras öl går inte av för hackor. Men vad de gör spänner från skönhetsmedel till läskedrycker, och deras vingård i Yamanashi är en av de mest avancerade. Det märker man i det här vita vinet, som är märkt "halvtorrt", men det är nästan utan sötma. Syra finns där men är väl balaserad, med sötma och en sällsamt mogen känsla; det finns nästan ingen spritsighet i det här vinet, vilket man annars ofta hittar i nya viner.
Det som dominerar det här vinet är emellertid en sak, som slår igenom över allt annat: Sävstaholmsäpplen. De som har ätit dem vet vad jag menar; de genomskinliga fläckarna med sötma som nästan dryper i munnen, balanserade med en mjölig torr syrlighet. Om det inte var ett vin skulle man kunna tro att det var cider, så dominerande är äppelsmaken. Det är blandat på olika druvor från Yamanashi (antagligen en hel del Cabernet Sauvignon, Chardonnay och Pinot Gris, om jag får gissa, men inte så mycket Koshu). Det här är ett väldigt angenämt matvin, passar perfekt till rätter med grönsaker i (som vi numera äter rätt ofta). Och det går väldigt bra till ost. Ledigt 80 poäng av 100.
http://www.suntory.co.jp/wine/ eller http://www.suntory.co.jp/wine/tominooka/

Yamansahi Noveau Oliphant Bailey A 2008

Kan de göra årsviner i Beaujolais, vad ska vi inte kunna göra i Yamanashi, verkar de ha tänkt. För varje år i november har Yamanashi-prefekturen en stor tillställning i Hibya-parken, där man får köpa ett glas och sedan prova så mycket man vill från någon av de 36 olika tillverare som ställer ut.

De goda vinerna från de berömda vingårdarna tar slut fort, men det finns pärlor. En av dem var det här vinet, från en av de många vingårdarna i Katsunuma. Det är gjort på Muscat Bailey A-druvor, och faktiskt årets. Men det skulle nog tåla att dricka nästa år också. Det har mycket karaktär av svarta och röda vinbär, och i eftersmaken faktiskt litet mint, och blåhallon eller möjligen björnbär. Men det är inte tungt, och det har en syra som sticker ut och friskar upp. Jag tänker alltid på paradisäpplen, som är så sura så munnen drar ihop sig - det är emellertid inte det här vinet, för det är balanserat. Syran och frukten möter varandra på ett nästan perfekt sätt. Men det är inte sött, som många röda japanska viner fortfarande är. Och det är färgat av den nyfikenhet som präglar japanska vintillverkare. Det här är en vingård vi kommer att höra mer från, tror jag. Av mig får det 85 på en 100-gradig skala - men jag tycker normalt inte alls om nya viner...

Uppdatering: När det här vinet får stå en vecka i halvtom flaska (ni kanske ser att det har skruvkork), så händer två saker: Det kommer bigarråsmak. Och man märker att har bottensats. Så mycket syra finns det i det här vinet att man kan dricka det om ett år också, säkert. Jag funderar allvarligt på att köpa ett par flaskor och låta dem ligga (de säljer på postorder också, även om vi förmodligen försöker besöka dem när vi är i Yamanashi nästa gång). Men det finns risk att det går åt. Är alla Yamanshi Noveau-vinerna vi köpte lika goda, då har vi några trevliga veckor fram till jul.

http://www.sasaichi.co.jp/