Annonsplats till salu

Om du vill annonsera, kontakta mig direkt. Lämna ett svar på det här inlägget, så får jag e-postadressen, och kontaktar er.

Manns Wines 1993 Solaris

"Jag vill dricka ett riktigt gott vin", sade Mikako, och då öppnade vi en flaska Manns 1993 Solaris. Gjort på Koshu-druvor från Manns odlingar i Yamanashi. Ett riktigt, riktigt fynd för 3000 yen.
Färgen är gyllene, men djup, nästan grön. Doften är full av apelsiner, kanske också andra citrusfrukter (litet yuzu eller mikan, de japanska citrusfrukterna, kan man kanske känna). Men smaken i munnen är apelsiner i förgommen, sedan syra (som mildrats tack vare att det är 15 år gammalt), och sedan en eftersmak som påminner mer om torkade aprikoser eller pomeranser än apelsiner. Mikako tänkte genast på Sangria.
Det är svårt att tro att det verkligen är från 1993. Det känns ungt och friskt och skulle tåla att lagra minst tre-fyra år till, det finns syra och alkohol kvar att ta av. Det är såna här viner som gör att Manns Wines kan komma att bli en av de stora vintillverkarna i framtiden.
På en 100-gradig skala hamnar det här nära 90.
http://www.manns.co.jp

2005 Haramo Vintage Kai Bran

Haramos vingårdar ligger i Katsunuma, som med god anledning kan göra anspråk på att vara Japans vinhuvudstad. Här finns fler vingårdar än någon annanstans. Och nästan allihop odlar de Koshu-druvor.
Så det här vinet är gjort på en blandning av Pinot Blanc och Koshu, och det märks i mineraltonen. Färgen är gyllene men inte kraftig, enkel och antyder fruktigheten redan i glansen i glaset. Men samtidigt är det fullt i både doft och smak av gröna äpplen, söta sådana - men det är inte ett sött äppelvin. Det påminer mer om äppelmarmelad i smaken, om ni ätit det någon gång. Det är fint balanserat och även om det saknar garvsyra så är det syrligt - men efter syran kommer mer frukt fram på tungarn. Vinmakarna har verkligen ansträngt sig för at skapa ett vin med lång eftersmak, och även om de inte arbetat för hårt med doften, så förlåter man det det Tio minuter efter att man tagit en klunk känner man fortfarande äpplena som stickar fram i smaken.
Det här är en av anlednigarna till att Japan har en stor framtid som vinland. På en skala mellan 1 och 100 blir det minst 85.
http://www.haramo.com/

Iwanohara Rosé

Japanskt rosévin har det gemensamt med sina europeiska motsvarigheter att det försöker vara insmickrande.
Men till skillnad från många europeiska viner är det här litet sött (det står "halvsött" (yayaamakuchi) på flaskan, men det är nog tyska mått). Det gör det helt plötsligt till ett efterrättsvänligt vin (något matvin är det inte), för det smakar jordgubbar; men början på smaken är lingondricka, för det har en syra som inte är oangenäm. Och sedan kommer jordgubbssmaken. Nu är lingon och jordgubbar kanske inte den bästa kombinationen, det skulle behövas något som balanserade dem.
Det och sötman gör att man förmodligen vill dricka det här vinet till en efterrätt som inte är så söt, kanske en kaka av något slag med frukt, men inte gärna grädde. Choklad skulle slå ihjäl nyanserna.
Det finns intressanta möjligheter här som man kunde gjort mer av; Iwanoharas vita viner är mycket mer balanserade, och fick de samma balans i det här vinet vore det fantastiskt. På en skala mellan 1 och 100 skulle det nog få 65 till 70.
Iwanoharas vingård ligger inte i Yamanashi, utan på andra sidan bergen, i Niigata. Som kuriositet kan man nämna att området är känt för sina enorma snömängder på vintern - kan bli upp till fyra meter. Och att de använder snö för kylningen av vinlagringsrummet.
http://www.iwanohara.sgn.ne.jp/

2004 Four Seasons Koshu

En stor fruktdoft full av äppelblommor, men smaken inte övermäktig, utan full av intressanta nyanser - kanske litet passionsfrukt. Smaken är full av vit frukt, kanske litet stjärn- eller drakfrukt, för även om man kommer att tänka på både persiokor och bananer finns inte de specifika smakerna här, utan bara det som de har gemensamt. Samtidigt finns det syra, men inte det sting som syrliga viner har. Vinet är gjort på Koshudruvor, av Yamanashi Wine. Men den starka mineralton som Koshu ofta ger saknas här. På en 100-gradig skala hamnar det vid 80.
De fick nyligen bronsmedalj i London för sitt fatjästa vin, men det här är enklare - ett matvin med god komplexitet, men inget otroligt extra. Men det är precis det här som visar vad man kan göra på Koshu.
http://www.yamanashiwine.co.jp/

"Rött vin" är inte godast i Japan

Vi var i livsmedelsaffären för en stund sedan, och min fru Mikako frågade "ska vi inte köpa det här vinet och prova?" Det var rekommenderat som bästsäljare. Och eftersom vi vill prova japanska viner, så köpte vi det. S:t Neige, från Manns Wines, ett dotterbolag till Kikkoman (sojafabriken).
Man ska inte lita på rekommendationer i vinhyllan på stormarknaden, säger jag bara. Sött rödvin kan kanske vara gott, men det här smakar som om man hällt druvjuice i ett dåligt rödvin. Ingen boquet, ingen eftersmak (annat än druvjuice).
De gör bra viner på Manns också. Men många japaner tror fortfarande att viner ska vara söta för att vara goda. Och eftersom Manns säljer till massmarknaden, så....
Nå, det var i alla fall godare än "rött vin" (aka wain - som det hette). Inte undra på att det kostade mindre än 500 yen. Det var så illa att vi hällde bort det. Med S:t Neige kan man i alla fall låtsas att det är druvjuice.
Man behöver i alla fall inte undra: det här vinet kommer inte att hamna på rekommendationslistan från den här bloggen.
http://www.kikkoman.co.jp/manns/index.html