Ohizumi Adiron 2008

Det här röda vinet är det sista av Yamanashi Noveau-vinerna, och till skillnad från de andra var det gjort på amerikanska Adiron-druvor, snarare än Muscat Bailey. Tyvärr, får man säga, för den här druvan kanske hade mycket att ge, men den behöver lagras mer. Det smakade bara druvsaft som börjat jäsa. Inte så lyckat, tyvärr. Men jag ska leta rätt på andra viner från samma vingård, för de hade något som man kunde tro på. Den här flaskan fick dock gå direkt i glöggen. 60 poäng av 100.
http://www.katsunuma.ne.jp/~ohizumi/

Chateau Mars Prestige, Koshu Clio 2004

Isvin? Det måste väl vara rysligt dyrt? Nej, inte i Japan. Yamanashi ligger högt, och det händer ofta att druvorna fryser. Då kan man göra isvin. Senaste året var 2004, och det här vita vinet är från det året. En underbar halmgul färg, djup arom och bred, rik smak - litet syra, sötma, lätt oljighet, och smak som påminner om ädelrötade viner, kanske fransk cider eller en mycket ung calvados (fast utan alkoholen). Aprikoser kommer man också att tänka på. Det här är vad Koshu kan bli när plantorna får för litet vatten (eftersom vattnet försvinner ur druvan som is). Det är ett oerhört gott efterrättsvin, och det måste vara en snäll efterrätt, annars slår det ihjäl den med all sin smak. Jag kan knappast vänta tills druvorna fryser igen - kanske nästa år? Man kan inte ge isviner poäng som ger dem rättvisa, eftersom vinmakaren måste ha mer tur än skicklighet, men eftersom jag tycker så mycket om det får det 90 poäng av 100.
http://www.hombo.co.jp/

Tsuruya 2008 Yamanashi Noveau

Här har vi ett till rött Yamanashi Noveau-vin från årets skörd, också det gjort på Muscat Bailey A. Hallon dominerar, men det finns andra hallonliknande smaker som är litet mustigare, kanske blåhallon och mullbär (men inte björnbär). Det är rikt och ändå lätt, kanske litet för lätt i smaken. Inte mycket syra, mer fruktsyra än garvsyra. Men samtidigt ett vin som låter sig väl drickas, även om det naturligtvis inte kan lagras. Intressant att man kan känna att det är litet annorlunda för de andra Noveau-vinerna, men samtidigt så likadant. Men även om det är fallet, är det inte så otroligt märkvärdigt att man hoppar ur stolen. Det är ett av de många bra Yamanashi Noveau-vinerna. Så det får 75 poäng av 100.
http://www.yamanashiwine.com/m/winery/yamanashi/tsuruya.php

Mercian Awa 2007

Roséviner, de måste väl vara insmickrande och intetsägande? Skummande viner (awa betyder skum på japanska), de är väl inte så roliga de heller? Kombinera dem, och blir inte det något komplett menlöst, som man på sin höjd kan dricka som tonåring? Icke!
Mercian är ett av de stora vinföretagen i Japan, och trots att deras vanliga viner är blask, så har de suveräna vinmakare. Som kommer till sin rätt i det här vinet. På en gång festligt och allvarligt går det ihop med nästan allt man kan tänka sig i förrätts- och efterrättsväg. Det är litet sött, men inte för sött, och det finns en syra som turas om med bubblorna att pirra i munnen. Det fungerar väl med både tårtor (om de inte är för feta) och en litet salt förrätt (kan vi intyga, vi provade med bägge). Smaken är komplex, med något åt röda vinbär och kanske bigarråer igen, men också något helt annat - rabarbersaft, kanske, men även andra frukter, litet mineral, och något mer - en sällsam vågdal i mitten. Det finns många nyanser, ett glas är inte tillräckligt för att utforska dem. Synnerligen lyckat. 85 poäng av 100.
http://www.mercian.co.jp/

Takahata Pinot Blanc 207

Takahatas röda vin var inte så lyckat, men vi hade också köpt en vit version. Det här vinet fick silvermedalj i Japan Wine Competition 2008, och brons i Japan Wine Challenge i år. Det var det väl förtjänt. Trots att det har ett års lagring bakom sig, var det spritsigt som ett nytt vin. Det fanns en god syra som balanserade den sötma som låg bakom, och en fruktighet i boqueten som fick mig att tänka på ett trädgårdsland. Men smaken innehåller gräs och intressant nog en komponent av jordgubbar, men inte vanliga jordgubbar utan den vita delen på en halvmogen jordgubbe, kom Mikako på. Ett synnerligen gott vin, och dessutom gjort helt och hållet på ekologiskt odlade druvor från den lilla vingården i området utanför Kyoto där vingården ligger. Ett mycket tilltalande och gott vin med potential att ligga ett par år, fast då kommer det nog inte att vara spritsligt längre och förlora sin charm. 82 poäng av 100.
http://www.takahata-wine.co.jp/

Akadama wine

När japan "öppnades" för fri handel, var en av de första varor som importerades portvin. Eftersom japanerna redan tyckte att vin skulle vara sött, så fanns det flera entreprenörer som gjorde sig en god hacka på nyfikenheten mot det västerländska genom att sälja "portvin" - som var vin med socker, eller honung, i. Man kan fortfarande köpa honungsvin, men inte i vanliga affärer. Där hittar man däremot Akadama, som är ett rött "vin".
Jag visste att det inte var ett vanligt vin (men det är inte ett matlagningsvin, det finns andra sorter - som smakar bättre - som säljs som det). Vi köpte det för att vi gjorde glögg, och då brukar usla viner gå bra. Men jag skriver "vin" inom citationstecken, för det var nära att det förstörde glöggen för oss. Det här var inte gott, bara sliskigt - som hemgjord vinbärssaft, ungefär. Märkligt nog tillverkas det av Suntory, som ju också gör mycket gott vin. Men det visar bara att kan man sälja vad som helst, så gör man det.
15 poäng av 100.
http;//www.suntory.com

Grace Muscat Bailey A 2008 (Yamanashi Noveau)

Grace är den vinfirma som är mest inriktad på export, så det här vinet är - trots att det är ett rött Muscat Bailey A-vin - präglat av deras känsla för den internationalla vinsmaken. Det är annorlunda mot de andra Yamanashi Noveau-vinerna genom att det har så mycket boquet (något som inte är så närvarande i andra japanska viner). Boqueten är full av cassis och vinbär, smaken av syra som från tranbär. Det finns körsbär också, bigarråer kanske, i eftersmaken. Men smaken har också en saftighet av någon bladgrönsak - rabarber fick jag för mig, men det hade ingen oxalsyra, bara fruktsyra och litet garvsyra. Balansen är tyvärr inte så bra, det väger litet för mycket åt det körsbäriga hållet och låter syran spreta, men är fortfarande ett utmärkt vin. 85 poäng av 100.
http://www.grace-wine.jp

Yamanshi Noveau Shingen Ebikazura 2008

Här är ännu ett av de röda Yamanashi Noveau-vinerna, och det här var en mycket lyckad insats - vilket man kanske inte brukar vänta sig av en vingård som mest är en bisyssla för en restaurangägare. Det är fascinerande att dricka så många viner av samma årgång och druvsort som är så annorlunda. Förmodligen det mest välbalanserade så långt, med lät boquet (av körsbärsblom?) och mycket fylligt med rund körsbärssmak med ett litet bett i eftersmaken (som om man biter i en körsbärskärna). Det är körsbär som dominerar helt. Ett vin som går mycket bra till allt som kräver litet fyllighet, men det är inte något som kan rekommenderas för den som vill leta efter smaken. Passade otroligt bra till ost, särskilt getost, som kunde balansera körsbären. 87 poäng av 100 från mig.
http://ccnet.easymyweb.jp/member/shingen/

Marufuji Rubaiyat Yamanashi Noveau 2008

Marufujis vingård ligger precis mitt i Koshu, och det här är ett riktigt Yamanashivin - även om det saknar mineraltonen. Vingården har gjort vin i 110 år, och det kunnandet känner man i det här vinet.
"Medium body" står det på det här röda vinets flaska, men även om kroppen inte är så stor är den full av smak. Det märks att de har gamla vinstockar, även om sorten är 100 % Muscat Bailey A. Körsbär och svarta vinbär, men som om de vore utspädda (eller kanske svart vinbärssylt); det som är mest intressant med det här vinet är att de balanserar garvsyran i vinet (som gör att det säkert står sig ett par år på flaskan, minst) med fruktigheten och en liten aning sötma.
Det här hade varit en solid flaska vardagsvin, om det inte varit för att det faktiskt har flera lager. Den stora överraskningen får man när man luftat det litet, för då kommer det fram litet hallonsoda i framgommen; inte hallonsaft, utan som om man gömt hallonen under svart vinbärssylt, och skrapat fram dem precis när man äter den sista tuggan. En smakupplevelse.
85 poäng av 100.
http://www.rubaiyat.jp/

Suntory Yamanshi Noveau 2008

Suntory är annars mest känt som ett av Japans största bryggerier, och deras öl går inte av för hackor. Men vad de gör spänner från skönhetsmedel till läskedrycker, och deras vingård i Yamanashi är en av de mest avancerade. Det märker man i det här vita vinet, som är märkt "halvtorrt", men det är nästan utan sötma. Syra finns där men är väl balaserad, med sötma och en sällsamt mogen känsla; det finns nästan ingen spritsighet i det här vinet, vilket man annars ofta hittar i nya viner.
Det som dominerar det här vinet är emellertid en sak, som slår igenom över allt annat: Sävstaholmsäpplen. De som har ätit dem vet vad jag menar; de genomskinliga fläckarna med sötma som nästan dryper i munnen, balanserade med en mjölig torr syrlighet. Om det inte var ett vin skulle man kunna tro att det var cider, så dominerande är äppelsmaken. Det är blandat på olika druvor från Yamanashi (antagligen en hel del Cabernet Sauvignon, Chardonnay och Pinot Gris, om jag får gissa, men inte så mycket Koshu). Det här är ett väldigt angenämt matvin, passar perfekt till rätter med grönsaker i (som vi numera äter rätt ofta). Och det går väldigt bra till ost. Ledigt 80 poäng av 100.
http://www.suntory.co.jp/wine/ eller http://www.suntory.co.jp/wine/tominooka/

Yamansahi Noveau Oliphant Bailey A 2008

Kan de göra årsviner i Beaujolais, vad ska vi inte kunna göra i Yamanashi, verkar de ha tänkt. För varje år i november har Yamanashi-prefekturen en stor tillställning i Hibya-parken, där man får köpa ett glas och sedan prova så mycket man vill från någon av de 36 olika tillverare som ställer ut.

De goda vinerna från de berömda vingårdarna tar slut fort, men det finns pärlor. En av dem var det här vinet, från en av de många vingårdarna i Katsunuma. Det är gjort på Muscat Bailey A-druvor, och faktiskt årets. Men det skulle nog tåla att dricka nästa år också. Det har mycket karaktär av svarta och röda vinbär, och i eftersmaken faktiskt litet mint, och blåhallon eller möjligen björnbär. Men det är inte tungt, och det har en syra som sticker ut och friskar upp. Jag tänker alltid på paradisäpplen, som är så sura så munnen drar ihop sig - det är emellertid inte det här vinet, för det är balanserat. Syran och frukten möter varandra på ett nästan perfekt sätt. Men det är inte sött, som många röda japanska viner fortfarande är. Och det är färgat av den nyfikenhet som präglar japanska vintillverkare. Det här är en vingård vi kommer att höra mer från, tror jag. Av mig får det 85 på en 100-gradig skala - men jag tycker normalt inte alls om nya viner...

Uppdatering: När det här vinet får stå en vecka i halvtom flaska (ni kanske ser att det har skruvkork), så händer två saker: Det kommer bigarråsmak. Och man märker att har bottensats. Så mycket syra finns det i det här vinet att man kan dricka det om ett år också, säkert. Jag funderar allvarligt på att köpa ett par flaskor och låta dem ligga (de säljer på postorder också, även om vi förmodligen försöker besöka dem när vi är i Yamanashi nästa gång). Men det finns risk att det går åt. Är alla Yamanshi Noveau-vinerna vi köpte lika goda, då har vi några trevliga veckor fram till jul.

http://www.sasaichi.co.jp/

Chateau Mars Cuvée Prestige Chardonnay 2003

Vi åt kinesisk mat och den kan vara knepig när det gäller vin. Särskilt chardonnay har en tendens att vara lätt insmickrande och lagd åt det söta hållet. Men inte vinerna från vår favoritvingård, Chateau Mars. Det står "halvtorrt" på flaskan, men kruttorrt var det, med en utsökt arom av plommonblommor, gullviva, liljekonvalje och vitklöver, och stor smak med många toner - ibland tänker man på gula plommon, men det finns garvsyra och fruktsyra också, som fick mig att fastna för vita vinbär och vitklöver (om ni tuggat på en vitklöverblomma någon gång, då vet ni litet om hur det här vinet smakar). Chardonnays berömda "hästsvett" finns där (fast det är det som är klöveraromen), men också vita bär och frukter, och mineraltonen som man annars känner igen från Yamanashis Koshuviner.
Chateau Mars fick guldmedalj för det här vinet 2005, men nu har det mognat och utvecklats ännu mer, och fått en rundning och mjukhet i smaken som kanske inte fanns där för tre år sedan. Samtidigt så misstänker man att det kan utvecklas ett par-tre år till, minst. Det har en lång eftersmak som får åtminstone mig att tänka på gullvivor.
Det här vinet är mångbottnat men inte delikat - man kan med fördel dricka det tillsammans med kinesisk mat, till och med chiliräkor. Men prova det tillsammans med japanska inläggningar (färsk nukamiso är bäst). Det har allt en kalifornisk chardonnay har plus mineral och syra. Minst 85 poäng.
http://www.wine.or.jp/mars/

Katsunuma Winery Aruga Branca 2007

Katsunuma är där man hittar de flesta vingårdarna i Yamanashi, och här odlar man nästan uteslutande Koshu-druvor, som har odlats i Japan i mer än 800 år. Det kan vara svårt att göra ett gott vin på Koshu (de blir lätt fruktiga och lättdruckna, vilket inte behöver vara en nackdel), men det finns vinmakare som älskar utmaningar.
Aruga Branca (vingårdens ägare heter Yuji Aruga, och är tredje generationens vinmakare, på en vingård som startade 1937) är ett svar på en sådan utmaning, och det är lyckat dessutom. Här har man låtit druvsaften jäsa tillsammans med skal och kvistar från pressningen under en del av tiden vinet lagrats i tankar, och det ger både garvsyra och en inte oangenäm bitterhet, och en liten liten oljesmak, eftersom vinet kommer i kontakt med en del krossade kärnor.
2007 års årgång är på gränsen till för ung att dricka, men det går - Koshu lånar sig normalt inte till lång lagring, men det här vinet kommer att nå sin topp om ett par-tre år. Vita viner i Japan är heller inte sådana som tål särskilt mycket konkurrens vid bordet, men det här vinet är gott till nästan vad som helst. Det kan med fördel drickas till fisk och skaldjur, förstås - men även till sushi, för det har en strävhet (som att smeka en sobelpäls mothårs) som låter det balansera syran - det enda som händer är att en överraskande sötma kommer fram. Det är ett vin som tack vare att det är så ungt smakar paradisäpplen och gröna äpplen, men man förstår att det kommer att utvecklas, för det finns en aning muskotblomma i bakgommen. Helt enkelt är det här ett vin som ingen vinmakare behöver skämmas för, och som skulle få poäng på vilken utställning som helst (förutom stilpoäng för etiketten). Själva säger de att "vi står bara i början av att förstå vad vi kan göra av Koshu-druvan". Av mig får det 85 av 100 poäng.
http://www.katsunuma-winery.com/

2008 Grace Delaware

Ett vin från 2008 kan väl inte vara någon höjdare? Det har väl knappast hunnit få någon mognad, och kan väl inte vara mer än druvsaft - skörden är ju i full gång (det är oktober nu).
Men tro det eller ej, Delawaredruvorna måste vara något speciellt. För tidigare drack vi ju ett Delawarevin från Tamba Wines, som var ett utmärkt matvin. När jag hittade samma druva från ett annat bolag (Grace Wines, en av de största vintillverkarna i Japan) så ville jag gärna smaka hur det var.
Boqueten är blommig och kanske inte så stor, man blir påmind om kaprifol eller luktärt. På flaskan står det halvsött, men sötman är utsökt balanserad av syra - och blomighet. Faktum är att det här vinet smakar ljunghonung. Under den finns andra blomnyanser. Det hela rundas av helt perfekt med en mycket lätt spritsighet, för det är ju ändå årets skörd.
Ett så välbalanserat vin var det länge sedan jag drack. Det här vinet får minst 85 poäng. Helt outstanding för att vara så ungt, och perfekt att dricka tillsammans med fisk eller skaldjur, eller varför inte frukt. Det är inte ett efterrättsvin, men sötman gör det svårt att placera i en måltid. Men man kan dricka det framför TV:n. Det är gott så det räcker.
http://www.grace-wine.jp/

Coco Farm 2005 Noumin Rosso

För en bredare publik blev det känt när ett av Cocos viner serverades på G8-toppmötet tidigare i år, men det är en intressant plats i sig. Både för att det ligger på branta bergssluttningar i den annars helt platta Ibaraki-prefekturen, och för att det drivs av och för människor med förståndshandikapp. Men om det märks i vinet, så är det på att det är odlat med ovanlig kärlek och gjort med extra fantasi. Jag ska komma tillbaka till Coco Farms, för vi besökte dem i helgen, men det här vinet är en blandning av Cabernet Sauvignon, Merlot, och Norton-druvor. Det är otroligt rikt i smaken, garvsyran är perfekt balanserad av tunga frukter - sviskon, och surkörsbär. Det är fullt av nyanser - man hittar också svarta vinbär och blåhallon om man smakar en gång till. Fruktsyran är (till skillnad från garvsyran) kraftig men inte dominant, den gör det bara friskt. Det här är ett fantastiskt matvin (prova, som vi gjorde, till boeuf bourgignon), men ost gör det sig också väl till. 2005 måste ha varit en bra årgång, för det märks att det har hunnit mogna till sig. Minst 90 poäng.
http://www.cocowine.com

Tamba Wine Delaware Vintage 2008

Det här vita vinet är gjort på amerikanska Delawaredruvor, odlade i Tamba utanför Kyoto, den urgamla japanska förra huvudstaden, annars mest känd för sin sake (men här i närheten ligger också Japans största whiskydestilleri). Amerikanska druvor verkar trivas i japansk jord, för det här var ett mycket angenämt vin. Trots att det faktiskt var skördat i år, kändes det inte alls ungt. En angenäm syra och kraftig blomarom, fläder och jasmin, dominerar det här vinets boquet, och även smaken. Ett alldeles utmärkt alternativ till den vanliga Koshuns mineralton, eller kraftigare europeiska druvor. 80 poäng av 100.
http://tambawine.co.jp

Kumamoto Wine Muscat Bailey A

De kan göra vin i Kumamoto, på Kyushus västkust, också. Kyushu är den sydligaste av Japans huvudöar, och egentligen i varmaste laget för vinodling av någon kvalitet - men det finns berg där med, och västsidan har inte riktigt lika gynnsamt klimat som östsidan.
Det här vinet fick brons i Japan Wine Competition i år, och det är det förtjänt av. Men det är egentligen litet för sött, även om sötman balanseras av litet garvsyra och väldigt mycket frukt. Det är fullt av tunga, söta blommor i aromen (pioner, kanske). Och det luktar blåbär! Men smaken är rik och djup, med massor av röda frukter och något mer, päron kanske. Det är ett idealiskt vin till ost. Och även om 100 % Muscat Bailey kanske inte alltid är det allra bästa (man kan blanda i tio procent Merlot eller Pinot Noir och få intressant karaktär), så är det mycket gott. Väl värt att dricka en lördagkväll.
http://www.kumamotowine.co.jp

Lumière Ishigura Wine 2001

Vingårdarna ligger tätt i Yamazaki, och det är inte alla som förmår göra ett riktigt gott vin. Men Toshikio Tsukamoto på Lumière förstår hur man gör. Det här vinet är gjort på Muscat Bailey-druvor, en av Japans inhemska vinhybrider som ger söt röd druvjuice (mamma är Muscat, som ger ett fantastiskt aromatiskt vitt vin; pappa Bailey är en amerikansk druva) och han har lyckats balansera sötman hos druvorna med syra och strävhet som gör att det här ett vin fullt av smak - en liten aning sött, men passar bra med mat som inte har någon egen sötma. Men det hade varit bättre att låta det jäsa litet till, för syran kunde balanseras av mer alkohol och det hade kunnat ge ännu mer smak.
Inte för att jag klagar: Det här är de svarta vinbärens hemland i vinvärlden. Inte som saft, men balanserat och väl avvägt med garvsyra. Även om sötman är litet för kraftig, så är det här ett vin som fortfarande kan utvecklas efter sju år. Men nästa gång ska vi försöka ett senare vin, och se om han ordnat det där med sötman senare.
På en skala får det här vinet 85.
http://www.lumiere.co.jp/

Takahata Winery 2002 Pinot Noir

Vi hade väntat oss mycket av det här, för Takahatas vita viner har varit goda tidigare. Men även om detta är ett vin med otroliga nyanser, röda vinbär och något i stil med tysk "rote grüze", dvs kräm med alla möjliga röda bär - så har "ekmonstret", Gary Vaynerchuks "oak monster" hittat till Japan. Garvsyran från
eken slår ihjäl alla andra smaker, och den arom som lovade så mycket försvinner alldeles. Det är synd på ett vin som kunde varit så gott - och vinmakaren som ansträngt sig så mycket, ofiltrerat och fatjäst som det är. Just därför är eken så kraftig. De skulle ha tagit det ur faten mycket tidigare, och tappat på flaska. Då hade syran och garvsyran balanserat varandra, och det hade varit värt guldet det fick vid en vinutställning i Japan.
Tyvärr blir det inte mer än 75 - 80 poäng för det här vinet. Bra försök, men...
http://www.takahata-wine.co.jp/

Annonsplats till salu

Om du vill annonsera, kontakta mig direkt. Lämna ett svar på det här inlägget, så får jag e-postadressen, och kontaktar er.

Manns Wines 1993 Solaris

"Jag vill dricka ett riktigt gott vin", sade Mikako, och då öppnade vi en flaska Manns 1993 Solaris. Gjort på Koshu-druvor från Manns odlingar i Yamanashi. Ett riktigt, riktigt fynd för 3000 yen.
Färgen är gyllene, men djup, nästan grön. Doften är full av apelsiner, kanske också andra citrusfrukter (litet yuzu eller mikan, de japanska citrusfrukterna, kan man kanske känna). Men smaken i munnen är apelsiner i förgommen, sedan syra (som mildrats tack vare att det är 15 år gammalt), och sedan en eftersmak som påminner mer om torkade aprikoser eller pomeranser än apelsiner. Mikako tänkte genast på Sangria.
Det är svårt att tro att det verkligen är från 1993. Det känns ungt och friskt och skulle tåla att lagra minst tre-fyra år till, det finns syra och alkohol kvar att ta av. Det är såna här viner som gör att Manns Wines kan komma att bli en av de stora vintillverkarna i framtiden.
På en 100-gradig skala hamnar det här nära 90.
http://www.manns.co.jp

2005 Haramo Vintage Kai Bran

Haramos vingårdar ligger i Katsunuma, som med god anledning kan göra anspråk på att vara Japans vinhuvudstad. Här finns fler vingårdar än någon annanstans. Och nästan allihop odlar de Koshu-druvor.
Så det här vinet är gjort på en blandning av Pinot Blanc och Koshu, och det märks i mineraltonen. Färgen är gyllene men inte kraftig, enkel och antyder fruktigheten redan i glansen i glaset. Men samtidigt är det fullt i både doft och smak av gröna äpplen, söta sådana - men det är inte ett sött äppelvin. Det påminer mer om äppelmarmelad i smaken, om ni ätit det någon gång. Det är fint balanserat och även om det saknar garvsyra så är det syrligt - men efter syran kommer mer frukt fram på tungarn. Vinmakarna har verkligen ansträngt sig för at skapa ett vin med lång eftersmak, och även om de inte arbetat för hårt med doften, så förlåter man det det Tio minuter efter att man tagit en klunk känner man fortfarande äpplena som stickar fram i smaken.
Det här är en av anlednigarna till att Japan har en stor framtid som vinland. På en skala mellan 1 och 100 blir det minst 85.
http://www.haramo.com/

Iwanohara Rosé

Japanskt rosévin har det gemensamt med sina europeiska motsvarigheter att det försöker vara insmickrande.
Men till skillnad från många europeiska viner är det här litet sött (det står "halvsött" (yayaamakuchi) på flaskan, men det är nog tyska mått). Det gör det helt plötsligt till ett efterrättsvänligt vin (något matvin är det inte), för det smakar jordgubbar; men början på smaken är lingondricka, för det har en syra som inte är oangenäm. Och sedan kommer jordgubbssmaken. Nu är lingon och jordgubbar kanske inte den bästa kombinationen, det skulle behövas något som balanserade dem.
Det och sötman gör att man förmodligen vill dricka det här vinet till en efterrätt som inte är så söt, kanske en kaka av något slag med frukt, men inte gärna grädde. Choklad skulle slå ihjäl nyanserna.
Det finns intressanta möjligheter här som man kunde gjort mer av; Iwanoharas vita viner är mycket mer balanserade, och fick de samma balans i det här vinet vore det fantastiskt. På en skala mellan 1 och 100 skulle det nog få 65 till 70.
Iwanoharas vingård ligger inte i Yamanashi, utan på andra sidan bergen, i Niigata. Som kuriositet kan man nämna att området är känt för sina enorma snömängder på vintern - kan bli upp till fyra meter. Och att de använder snö för kylningen av vinlagringsrummet.
http://www.iwanohara.sgn.ne.jp/

2004 Four Seasons Koshu

En stor fruktdoft full av äppelblommor, men smaken inte övermäktig, utan full av intressanta nyanser - kanske litet passionsfrukt. Smaken är full av vit frukt, kanske litet stjärn- eller drakfrukt, för även om man kommer att tänka på både persiokor och bananer finns inte de specifika smakerna här, utan bara det som de har gemensamt. Samtidigt finns det syra, men inte det sting som syrliga viner har. Vinet är gjort på Koshudruvor, av Yamanashi Wine. Men den starka mineralton som Koshu ofta ger saknas här. På en 100-gradig skala hamnar det vid 80.
De fick nyligen bronsmedalj i London för sitt fatjästa vin, men det här är enklare - ett matvin med god komplexitet, men inget otroligt extra. Men det är precis det här som visar vad man kan göra på Koshu.
http://www.yamanashiwine.co.jp/

"Rött vin" är inte godast i Japan

Vi var i livsmedelsaffären för en stund sedan, och min fru Mikako frågade "ska vi inte köpa det här vinet och prova?" Det var rekommenderat som bästsäljare. Och eftersom vi vill prova japanska viner, så köpte vi det. S:t Neige, från Manns Wines, ett dotterbolag till Kikkoman (sojafabriken).
Man ska inte lita på rekommendationer i vinhyllan på stormarknaden, säger jag bara. Sött rödvin kan kanske vara gott, men det här smakar som om man hällt druvjuice i ett dåligt rödvin. Ingen boquet, ingen eftersmak (annat än druvjuice).
De gör bra viner på Manns också. Men många japaner tror fortfarande att viner ska vara söta för att vara goda. Och eftersom Manns säljer till massmarknaden, så....
Nå, det var i alla fall godare än "rött vin" (aka wain - som det hette). Inte undra på att det kostade mindre än 500 yen. Det var så illa att vi hällde bort det. Med S:t Neige kan man i alla fall låtsas att det är druvjuice.
Man behöver i alla fall inte undra: det här vinet kommer inte att hamna på rekommendationslistan från den här bloggen.
http://www.kikkoman.co.jp/manns/index.html