2012 Continental Wine Nirasaki Yamanashi Noveau

Fjolårets Yamanashi Noveau-viner höll hög klass, och det här är inget undantag. Det är gjort på Muscat Bailey A-druvor, och här har det givit en härlig, stor hallonsmak med en precis balanserad sötma och syra. Boqueten är inte så stor men det har en härlig eftersmak där hallonsmaken går över i jordgubbar.
Precis som med de andra vinerna från Yamanashi i fjol har den varma och torra septembermånaden gjort sitt. Det har blivit ett utsökt vin som är perfekt drickbart just nu.

Chateau Honjyo Koshu 2012

Ännu ett av vinerna från fjolårets skörd av Chateau Noveau. Gjort på Koshudruvor, med en stor citrussmak och något som påminner om nytorkat hö. Smaken är mycket rikare än 2010 års Koshuviner.
Det är uppenbarligen så att den varma hösten gjort underverk för att koncentrera och utveckla smaken. Normalt är inte japanska vita viner så lämpliga att lagra men här finns en fruktsyra som komplimenteras av sötma och precis lagom mycket alkohol. Det är lätt att tänka sig att det här vinet skulle kunna utvecklas fantastiskt om det fick ligga ett par år på ekfat. Litet extra garvsyra skulle göra mirakel med vad som redan är ett utmärkt drickbart vin.
Doften är inte så stor men det finns en lång eftersmak an citrus - om man kan tänka sig söta citroner. Det finns andra citrusnyanser också, men inte så framträdande. Pomelo och mikan ligger i bakgrunden.
På det hela taget ett mycket bra vintervin, för det får en att tänka på sommaren.

Lumiere Freres Koshu 2012

Här har vi ännu ett vin i skörden från fjolårets Yamanashi Noveau-evenemang. Lumiere Freres är en av Japans äldsta vinfabrikanter, och deras viner håller alltid hög kvalitet. Här har de använt den inhemska japanska Koshu-varieteten för att göra fjolårets Noveau-vin. Och jag hade rätt i min tidigare förutsägelse: 2012 blir ett av Japans stora vinår. Och Lumieres viner blir bland de största.
Koshu är en druva som i vanliga fall ger trevliga vita citrusdoftande sommarviner, men förmodligen har den rekordvarma och torra sensommaren spelat in, för jämfört med tidigare år är smaken mycket djupare och koncentrerad. Men inte mindre komplex. Jag blir alldeles lycklig när jag tänker på det.
Doften är full av honung. Smaken har ltet grapefrukt och mycket sura äpplen (om ett par år kommer det att vara fantastiskt). Och sötma, precis lagom mycket. Från honungsdoften, den kommer från doften Och vita vinbär. Det finns till och med en liten spritsighet i bakgrunden. Kanske krusbär också.
Det här vinet skulle inte skämmas för sig nånstans, och det är årgång 2012. Från i fjol! Ett år på ekfat skulle göra det här vinet till något som skulle få Bordeauxviner att skämmas.

Kumazaki Wine Hoshi 2010

"Hoshi" betyder stjärna på japanska, och det är tecknet för stjärna man ser på etiketten. Det här vinet var väldigt trevligt, ett gott vitt bordsvin, med litet aningar av äpplen eller kanske snarare nashi, de japanska äppelpäronen, i smaken. Men det är inte för den skull vare sig sött eller smakar äpplen. Det är väl moget och syran balanseras av alkoholen; möjligen har de blandat in litet eklagrat vin men det finns nästan ingen garvsyra i smaken.
En anledning till det kan vara att det är ett isvin, eller i alla fall gjort på frysta druvor (står det på etiketten). Iwate är kallare än Yamanashi och frosten kan komma redan i slutet av oktober, så det stämmer säkert.
Japanska viner är ofta söta, ibland äckelsöta, och jag var beredd att hälla bort det här efter den förra upplevelsen av viner från Kumazaki. Men det här vinet hade de lyckats mycket bättre med - det är förmodligen stjärnan i sortimentet. Kanske det innehåller Pinot Gris, men definitivt Koshu-druvor, den japanska inhemska varieteten som ger fantastiska sommarviner med citrusarom. Det finns litet kaprifol i doften som tyder på det, men det är mycket välbalanserat. Definitivt ett vin att rekommendera till maten, men skall inte sparas särskilt länge.
http://www.kumazakiwine.com

Musee du Vin Blackqueen 2008

Det finns ett antal druvsorter som odlas i Japan som man knappast ser utanför Japan, även om de som regel är amerikanska (de odlas sällan där för seriös vinproduktion). Men japanerna älskar att experimentera, och en del av de experimenten är att göra vin av de här nästan okända druvsorterna. Ofta är det i Yamanashi de odlas, det närmaste man kommer ett riktigt vindistrikt i Japan.
Musee du Vin är inte, som man kunde tro, ett museum. Det är en vintillverkare och en duktig sådan. Ofta tar de sig an litet annorlunda druvor - som här Black Queen. Vinet är från 2008 och har hunnit åldras en hel del på flaskan. Smaken är full av björnbär och mullbär, och eftersmaken som är litet tärv av den kvarvarande garvsyran innehåller lingon och litet päron. Det finns också en liten, liten aning av citrus, apelsin eller pomelo. Doften är blommig men med ett brett spektrum, mer som pion än kaprifol. Synd att jag inte har några flaskor kvar, de hade blivit enormt bra om fem-sex år.

Årets första vin - också från Iwate

Ett helt annat vin än igår - men också från Iwate. Yui från Kumazaki Wine. Smakar precis som lingondricka (man måste se upp när det står "sött" på etiketten på ett japanskt rödvin). Och ändå... Det känns att det är gjort på Merlot. Eftersmaken är bland det bästa jag känt: mättad, full av karaktär. Sviskon och röda vinbär, litet mörk sirap. Litet peppar, eller kanske pepparkakor. En liten aning lakrits. Om bara vinet smakat likadant... Nu får vi ju vara ledsna att vi inte har glöggkryddorna med oss. Något annat duger det inte till.
Och ändå, den här eftersmaken..... Det är nästan värt att dricka eländet bara för den. Undrar om det blir bättre när man dekanterar det?
Uppdatering: Dekantering hjälpte. Men eftersom det här var ett vin med skruvkork fanns det ett ännu bättre sätt att snabba på de naturliga processerna och få fruktsyran, sockret och alkoholen att reagera och skapa smak: skruva på korken och skaka flaskan så det blir skum i den. Öppna flaskan igen. Skaka igen. Syret i luften ger en komplex reaktion som tvingar fram smaken. Om vinmakaren låtit det jäsa en vecka eller bara ett par dar hade han skapat samma reaktion, fast med mer alkohol som kunde ge mer smak nästa år borde de pressa med litet mer av kvistarna så de får fram garvsyran också.
Litet sött fortfarande men vilken oerhörd förbättring! Ja, det kunde inte bli sänre. Men nu kan man verkligen njuta av sviskon med lakrits i eftersmaken.

Ett vin från Iwate

Den som följt nyheterna under de senaste två åren kan knappast ha undgått att höra talas om Iwate-prefekturen. Tillsammans med grannen i söder, Miyagi, och den nästa södra grannen var de de hårdast drabbade av den stora jordbävninden i mars 2011. Just det, den nästa södra grannen är Fukushima.
Men tack vare att klimatet är betydligt kallare än mellersta Japan går det utmärkt att odla vin. På andra sidan Japan, mot Japanska Sjön, gör man utmärkta viner i Yamagata. Men det här är första gången jag själv dricker ett vin från Iwate. Men äpplena från grannen i norr, Aomori, är världsberömda, så det ligger precis rätt.
Här har man blandat Merlot oc Cabernet Franc och gjort ett alldeles utmärkt vin som kanske kunde fått åldras något år till. Det har litet för mycket garvsyra men är fullt drickbart, litet tunt i smaken och med en framträdande mineralton som japanska viner gärna får. Men det har ändå en väldigt mogen smak, litet åt mullbärshållet. När vinstockarna får bli litet äldre kommer det här att bli en utmärkt vinregion.
Att det dök upp i vår närbelägna livsmedelsaffär kan vi faktiskt tacka jordbävningen för. Efteråt har många företag, som Ito Yokado, en kedja som hör till samma grupp som 7-11, bestämt sig för att ta in varor från norra Japan. Och därför kom det här vinet in i sortiment. Vilket bara är att vara tacksam för.

Yamanashi Noveau 2012: "olifant"

2012 års viner från Yamanashi kommer att slå alla rekord. Det här noveau-vinet är gjort på den inhemska Koshu-varieteten, och följaktligen vitt.
Smaken är väldigt somrig, litet åt grapefrukthållet eller kanske pomelo, med en smörighet som man annars bara tänker på hos chardonnayer. Litet sötare än de flesta citrusfrukter, kanske med någon dragning mot engelsk lemon curd. Det har en liten syra och är uppenbarligen lagrat på ståltankar - men det är fullt tillräckligt.
Det här är ett strålande exempel på hur duktiga de japanska vinmakarna är, och en anledning att de fram till ett frihandelsavtal mellan EU och Japan.

2012 års Yamanashi Noveau

I år, precis som tidigare, presenterade vinbönderna från Yamanashi årets skärd i Hibiya-parken i centrala Tokyo. Det var ett välbesökt evenemang - så välbesökt att jag inte brydde mig om att göra som man ska, nämligen köpa ett provglas och dricka sig genom de olika sorterna.
Eftersom det var 35 olika vingårdar, alla med minst två viner i var (ett vitt, ett rött) köpte jag några olika flaskor från olika ställen, och tänker smaka av dem under de närmaste veckorna.
Två inttessanta saker med årets evenemang var att det fanns många fler viner gjorda av annorlunda druvor än tidigare år. Delaware och Arondiack-druvor framför allt.
Det andra intressanta var att kvaliteten verkade högre än tidigare år. Japanerna har blivit vinkännare och det går inte längre att sälja vin bara för att det är rött och sött. Men det är fortfarande något jag måste prova för att se.

2012 blir ett utmärkt vinår i Japan

Igår var vi i Yamanashi, det område där man odlar det mesta av Japans vin. Vi hade tillfälle att prova årets skörd, och jag kan lova er - 2012 blir ett vinår att räkna med i Japan!
Vi provade nytt vin på fyra druvor: Cabernet Sauvignon, Koshu, Merlot, och Chardonnay. Visserligen görs det mesta vinet i Japan på den inhemska Muscat Bailey A-varieteten eller den inhemska Koshu-druvan, som inte odlas någon annan stans i världen, men japanerna har de senaste åren planterat mycket europeiska vinstockar ("de senaste åren" betyder "sedan 1960-talet" i vinstockssammanhang). Och åldern märks i smaken - de här vinstockarna har precis nu börjat komma upp i den ålder där deras rötter trängt ner till de lager där de tar smak av terroiren. I Yamanashi, där jorden ursprungligen är vulkanisk, innebär det en tydlig mineralton. Men det märks också i smaken att vinstockarna fick en riktig årsvila under den kalla vintern, men våren kom snabbt och sedan värmen - med lagom mycket regn för att rankorna inte skulle torka, men inte så mycket att vindruvorna möglade. Det har varit varmt, men inte fuktigt för ovanlighetens skull.
Koshu är en druva som inte utmärker sig för sin smakstyrka, men det har en fin mineralton i år. Den tydliga citrussmak som så ofta är närvarande var nästan borta, så det här blir ett sommarvin som man nästan vill dricka med isbitar.
Chardonnay var helt annorlunda. Det odlas inte mycket i Japan men här hade det fått en väldigt kraftig druvsmak, och helt utan de nyanser som ofta kommer från andra länder - den berömda hästsvetten. Om något smakade det mer som rishalm luktar. Det här kommer att bli utmärkta viner, men de kommer inte att gå att lagra så länge, om man inte hittar något med mer syra att blanda dem med. Och när det gäller japanska druvor lär det bli svårt i år.
Det är litet annorlunda med Merlot-viner och framför allt de baserade på Cabernet Sauvignon. Om man lagrar dem på ekfat kommer de att få en fantastisk smak, för de hade precis lagom mycket syra och alkohol - men också litet kvarvarande sötma. Inte så att de på något sätt blir söta, men att dricka färskt japanskt vin gjorda på de här druvorna kändes som att dricka ett kaliforniskt eller italienskt vin som fått ligga på ekfat ett par år. Med andra ord har de redan som färskviner en fantastisk kvalitet, som bara kommer att fördjupas om man lägger dem på ekfat. Gärna nya fat, för de har styrka nog att dra ur garvsyran och göra något stort av den.
Nu är det bara att se fram mot årets Yamanashi Noveau, som brukar inträffa den första helgen i november - "Kulturens Dag". De har inte annonserat den än, men förhoppningsvis kan jag komma dit i år. Jag tror det kommer att bli en extra upplevelse.